Finstämd och vacker installation om förruttnelse och död

Hade whatever lives bends down öppnat i juni hade utställningen nog sett helt annorlunda ut, men nu är det höst både utanför och inuti Färgfabriken.

Finska Janne Nabb och Maria Teeri som tillsammans är det ”fyrhänta kollektivet” nabbteeri har skapat en installation präglad av fascination inför förgängligheten, livets och naturens färd mot slutgiltig omvandling genom förruttnelse och död.

Hela salen är en enda installation, med samma namn som utställningen, vars olika beståndsdelar komponerats med varsamhet till en harmonisk helhet. Växtlighet som torkade solrosor, vissna strån, ruttnande frukt med tillhörande flugor och annat organiskt uppblandat med ickeorganiskt material som plastskräp, som inhämtats från området intill konsthallen glider sömlöst in i videoverken som projiceras på flera stora dukar centralt placerade i det stora rummet. Filmerna följer samma princip - här samsas skärgårdsvyer, uppsnabbade solnedgångar, plastföremål och interiörer med 3D-animationer av skimrande vattenblobbor, grenar som rasslar i virvlande rörelser och tarmliknande skapelser som ringlar stelt.

Fönsterglasen i den före detta fabriksbyggnaden har målats eller försetts med återbrukade olikfärgade papper och löv genom vilka ljuset strilas in och klär in den pelarförsedda salen i ett milt sidoljus. Över installationen svävar en ekande röst från videoverken; det är filosofiskt och poetiskt om jord, liv och död på både finska och svenska som jag ibland lyssnar uppmärksamt till men som jag mestadels låter ligga i bakgrunden som ett atmosfärsljud när jag rör mig i utställningen.
Eftersom de två dukarna placerats så att videoverken lyser igenom dem och ger sex ytor istället för tre och salen i sig är en enda stor yta där konsten finns nästan överallt blir besökaren fri att röra sig helt efter eget tycke i samspel med övriga medbesökare.

"Jag tänker att våra rörelser nog liknar myrors sätt att irra, stanna upp och vända vidare vilket är passande för en så insektsbejakande utställning som denna."

Utställningsvy, Nabbteeri – whatever lives bends down. Foto: Johan Österholm

Nabbteeri rör sig också fritt i sin skaparprocess och låter sig vägledas av sin intuition (läser jag i genialt konstruerade utställningsbladet som kan vecklas ut till affisch) - de föremål konstnärerna dras till och införlivar i konsten ”vibrerar” eller ”har en närvaro”.
Utställningstiteln what lives bends down som tar fasta på hur livet tynger snarare än dess förmåga till återuppståndelse är hämtad från poeten Joyelle McSweeney (USA). Hon bottnar i tankar kring antropocen, om hur människans våld mot naturen kommit att bli en oskiljaktig del av densamma, idéer som även präglar utställningen.

Sammanfattningsvis är nabbteeris finstämda installation en vacker och lika delar dystopisk som trösterik naturdyrkan, som ligger helt rätt i tiden.

NABBTEERI
WHATEVER LIVES BENDS DOWN
26 AUGUSTI – 26 NOVEMBER
FÄRGFABRIKEN

Porträtt av konstnärskollektivet nabbteeri i samband med deras medverkan på Venedigbiennalen 2019. Foto: Pirje Mykkänen/Finlands Nationalgalleri.