Karin Petri Wennström

 04 april 2024

I vårt glas rum på entréplanet ställer Karin ut collage, målningar och grafik.

Jag går ut genom dörren och genast fängslas jag av vad som händer där ute.

Titta där kommer ett gäng förskolebarn på rad.
Varför går de så snällt på rad? Går vi på rad genom hela livet, anpassar oss?
Väl i ateljén sätter jag mig skissar på en ny collografiplåt.
Väljer en kartong i lagom storlek som jag tecknar motivet på ” Barn på rad” sedan skär jag bort den blanka delen av kartongen på de partier där jag vill ha mycket svärta o ristar linjerna med ett torrnåls verktyg. När jag känner mig nöjd färgar jag in kartongen genom att trycka ner färg i djupet och därefter torka bort överflödig färg från de andra delarna av kartongen. Lägger den i pressen med ett fuktigt papper ovanpå och vevar den genom pressen med högt tryck. Fortsätter bygga bilden genom att göra nya kartongplåtar för de övriga färgerna och låter sedan samma papper gå genom pressen igen till jag nått önskat resultat. Jag använder ofta kameran för att fånga leken, rörelserna i det jag ser och hjälp för minnet när jag jobbar i ateljén. När barnbarnet drar ner pappas keps över sitt huvud och famlar runt i mörkret slår det mig att precis så där ”famlande ”har jag känt mig många gånger.
Dom olika grafiska teknikerna ger mig möjlighet att variera uttrycket. Överför jag till exempel ett foto till en fotopolymerplåt kan jag belysa den lite för länge så att det fotografiska uttrycket försvinner. Det tar då längre tid att läsa av bilden och öppnar för friare tolkningar. När jag går rakt ut i trädgården från min ateljé på landet så lever växterna i mina rabatter farligt, det finns mycket som kan pressas in direkt i plåten eller bli föremål för närmare studier. På mina promenader ser jag hur skogarna skövlas av både skogsbolag och skadeinsekter. Skogsbolagen kan jag inte komma åt men hitta barkborrarna kanske är möjligt? Överväger att ta med några och pressa in direkt i en plåt men sansar mig och fotograferar istället den ödelagda skogen och barkborrarna för närmare studier i ateljén där jag bearbetar dagens promenad Att rensa lådorna med gamla tryck väcker gamla minnen till liv, men väljer att klippa och riva från dom för att skapa nya. Med delarna som underlag växer mina collagebilder fram. Ibland tar jag fram penslarna och oljefärgen för att kunna sträcka ut mig på en större canvasyta motivkretsen oftast densamma men processen snabbare och mer fysisk. Härligt.