Tysta tankar i megaformat

Den spanske konstnären Jaume Plensa ställer ut sin konst på Kungliga Djurgården under sommaren

 

Jaume Plensa själv framför sin skulpur "Laurelle". En 7 meter hög järnskuplur av en blunande flicka som tyst kommunicerar med de andra skulprurerna "Julia" och "Carlota" på andra sidan Djurgårdskanalen

Jaume Plensa har fått ett sort uppsving de senare åren och på Kungliga Djurgården i Stockholm ställs det nu i sommar ut flera konstverk av denne katalanske konstnär. Hans långsmala kvinnohuvuden vars proportioner är förvrida på ett lite förvirrande och intressant sätt har blivit lite av hans signum. Bilder av olika versioner och varianter på detta tema har spridits sig över hela världen och kanske överskuggat lite den viktiga konstnärliga gärning han tidigare har gjort. Plensa kommer från ett akademiskt hem omgiven av litteratur och berättar då Konstguiden träffar honom att poesi var det första han fastnade för och att ord fortfarande upptar mycket av hans tid och tankar.

Man kan tydligt se att hans konst handlar om kommunikation och Jaume fick ett verkligt genombrott i konstvärlden i och med skapande av den stora offentliga installation ”The Crown Fountain” 2014 i Chicago. Många kanske inte vet att just Chicago är en riktig konststad som har (och alltjämt gör) satsat mycket på både sitt enormt fina museum (Art Institute of Chicago) samt deras offentliga ytor.

”The Crown Fountain” består av en lång, bred rektangel i svart granit som utgör en grund vattenfylld bassäng, vilken är flankerad på var sin sida av 16 meter höga rektangulära glaspelare. Dessa glaspelare är konstruerade av byggklossar av glas, upplysta med LED-lampor. Dessa stora glaspelare kan antingen skapa oändliga varianter av ljuseffekter men framförallt återger de kontinuerligt några av de 1000 olika ansikten som Plensa fotograferat inför detta projekt. Det är ett enormt och avancerat projekt som tog lång tid och kostade drygt sjutton miljoner dollar att konstruera. Det är nu ett mycket uppskattat och lyckat projekt, ömsom är en svalkande fontän om sommaren samt året runt är ett konstant kommunicerande konstverk.

Konstprojektet "Crown Fountain" i Chicago, USA, är ett mycket uppskattat inslag i utomhusmiljön och ett bra exempel på hur konst kan fungera i en offentlig miljö

På frågan om han har några konstnärliga förebilder så nej. Han vill inte inspireras va annan konst utan söker sig till poesi och människor. Hans intresse för människan, ansikten och våra uttryck var just det som lade grunden till ”The Crown Fountain”

 

- Jag uppskattar att skapa konst för offentliga platser. Det ger liv till konsten på ett helt annat sätt än om man kliver in på ett galleri eller ett museum, berättar Jaume för Konstguiden. Det kan introducera konst för personer som annars inte skulle få ta del av konst. Det skapar en kommunikation mellan konsten och människorna och förhoppningsvis även människor emellan. säger Jaume

 

På frågan om vilka dessa kvinnor är och varför de blundar säger Jaume

- Det är flickor, barn till vänner och bekanta som jag av någon anledning fascinerats av. De har haft en aura, något vackert och speciellt över sig som jag ville fånga. Ett ögonblick i deras och våra liv som sedan försvinner.

 

- Hur går det till när du gör dessa skulpturer? Sitter de modell för dig? Ska de sitta och blunda i flera timmar?

- Nej, jag träffar dem bara under en dag, då jag skannar av dem med modern teknologi och bygger därefter datoriserade 3D-modeller. Jag vill fånga en kort tid, en flyktig stund i deras liv. Sen är ögonblicket borta och därför vill jag inte heller träffa de riktiga personerna senare heller. De är redan förändrade. Jag berättar inte eller för föräldrarna var skulpturerna hamnar

"Carlota" står placerad i en backe under Roensdals Slott på Djurgården

Jaume experimenterar inte bara med kommunikation utan även alltid lekt med proportioner i sin konst. Han har skapat flera verkligt stora skulpturer föreställande människofigurer, konstruerade av bokstäver, ord och tecken. Ett flöde som han själv återkommer till.

 

-Kommunikation är viktig och pågår hela tiden och kroppen är en del av detta. En del som utgör det nödvändiga skal vi är. Vi formar ord men munnen, känner med magen, men det kanske är först när vi sover som hjärnan verkligen fritt kan få processa vad vi upplever i vår värld och vårt liv. Jag har alltid gillat tanken på den fria flytande formen. Tankar som utan censur och hänsyn till omgivningen flödar när vi sover och drömmer. Ett skeende så som en flod vars vatten forsar fram och ständigt förnyar sig. Du kan aldrig se samma flod. Så fort du sett en så har den förändrat sig.

 

Det är tydligt att detta tema om vikten av nuet, orden, tankar, och försöken att fånga tiden för en kort stund, återkommer i Jaume Plensas konstnärskap.

 

Flickorna, sju meter höga och tunga järnskulpturerna, inger en högst taktil känsla när de med fridsamma och sovande anleten tyst kommunicerar med varandra över Djurgårdskanalens vatten. De är alla vända mot varandra förutom den mindre vita skulpturen som står mitt ute i kanalen. Omgiven av vatten står där 8-åriga Isabella fridfullt vänd mot staden och framtiden istället.

Form, material och rymd är återkommande genom Plensas skapande och skulpturerna på Djurgården är alla både vackra och tankeväckande. Men det är en bra och behövlig variation som uppvisas i och med de sju stycken, i verklig storlek, bronsgjutna skulpturer som var och en omfamnar ett riktigt planterat körsbärsträd.

 

"The Heart of Rivers" 7st bronsskulpturer omfamnar var sitt körsbärsträd. Varje skulpur har dekorerats med namn på olika floder runt omkring i världen

 

-Det är livets träd som jag omfamnar. Det är en variant av självporträtt.

 

Jaumes självporträtt som omfamnar ett träd finns som skulptur uppställda på flera platser i världen och till skillnad mot de på Djurgården där de måste bort, så har många andra fått stå kvar och växa sig in i sin omgivning.

 

-Det är ett mysterium men många har intygat att de träd vilka min skulptur omfamnar växer sig större än andra träd som planterats samtidigt. Jag lovar att det är sant och många frågar hur detta kan vara möjligt och jag svarar det är kärleken de får av omfamningen.

 

Alla sju bär de namn av olika floder som han hoppas besöka under sitt liv.

Utställningen på Kungliga Djurgården är ett samarbete mellan Galleri Andersson Sandström och Sjurgårdsförvaltningen. Det är nu tredje året som detta genomförs och projektet initierades av Prins Daniel

 

Jaume Plensa finns representerad hos alla världens museer med självaktning och kan beskådas offentligt på många platser runt om kring i världen. 2018 kommer Plensa göra sin tredje separatutställning på Galleri Andersson/Sandström då han öppnar höstsäsongen i Stockholm den 23 augusti. Läs mer på www.gsa.se

 

Dialogue, Jaume Plensa, 2009. Collection Copperhill Mountain Lodge, Åre

"East Pacific Soul",Jaume Plensa 2016, Collection Shinichiro Watari, Tokyo

Detalj från "East Pacific Soul". Detta är vyn inuti skulpturen när man blickar uppåt himlen

"Twentynine Palms", 2007. Installation view at IVAM-Valencia

"El Alma del Ebro," 2008, Zaragoza, Spanien

Soul XII, 2010Collection JW Marriott Los Cabos Beach Resort & Spa, Cabo San Lucas

"Wonderland" 2012. The Bow, Calgary, Alberta, Canada. 10 meter hög skulptur av ståltråd som tillåter besökare att passera igenom.

Prov på annan dimension av hennes konst är bland annat konstverket ”Train of Thoughts”. Carolina fick lova att måla en hel tågvagn, som täckts av ett sirligt mönster i svart på vitt. Hennes stil känns lätt igen och konstverket är själva installationen då tågvagnen placerats mitt ute i skogen vid Wanås Slottspark. Märkligt och mystiskt står det plötsligt där och väcker tankar som tänkt.

Copyright @ All Rights Reserved Konstguiden.com