Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten.
De stora horisontella målningar/teckningar som Jarl Ingvarsson smällt upp på Konstakademiens väggar - han kallar utställningen Festremsor, något jag tror hans gamle lärare Åke Pallarp skulle älskat - breder ut sig som veritabla landskap. Per Kirkeby brukade prata så, om måleriet som en motsvarighet till trädgårdsmästarens arbete i jorden med sin spade. Hands on! Ingvarssons målningar är precis sådana trädgårdar som målaren vistas i och vänder och vrider på. När de som denna gång dessutom är både åtta och tio meter på längden kan man ju nästan ta sig in i dem rent fysiskt också.
Tombly. Polke. Kirkeby. Och så outlines från Warhol! Typ en brödrost. Typ en lång rad av brödrostar.
Olja och akryl, måleriet består. Det spelar ingen roll, tycks det, hur mycket AI världen än introduceras för, måleriets perspektiv på tillvaron är i högsta grad relevant och nödvändigt. Ingvarssons gästspel på Fredsgatan håller lågan brinnande. Hans oomtvistliga förmåga att hantera färgernas vildvuxna expressiva lust verkar inte bedarra, men bäst lyckas han när det tecknade elementet, som med brödrostarna, får ett ord med i leken. Svagheten för tingen och objektens marknadsaura kan ibland överutnyttjas bland sena ”popkonstnärer” men Ingvarsson går fri, hans skicklighet bedrar honom inte.
Utställningsvy1, Jarl Invgvarsson, Konstakademien, 21 januari – 25 februari
Mindre i format, men icke ett dugg mindre fängslande är Björn Kjelltofts utställning på Cornelia Sojdelius Gallery på Cardellgatan i Stockholm.
Kjelltoft trivs på det här galleriet, för varje show här känns hans dukar bara mer hemtama. Hans rörande söta Burrberryväska (skulptur, olja på vinyl) står och vädrar som en hund i ett av rummen och befäster bara passformen mellan konstnär och utställningsrum.
Björn Kjelltofts trädgårdar är vildvuxna och befolkade av lite vilsekomna figurer från serievärlden och barnteckningar. Plötsligt har man hamnat här. Mitt i livet! Det finns en förvåning hos dessa ankor och jyckar som smittar av sig, som åskådare drar man lätt på munnen men bara för att i nästa ögonblick fastna i svärtan, utsattheten. Tre trasiga fåglar står på huvudet i målningen Skagen och det är lika komiskt som hjärtknipande. Skagen! Finns ju inte en skymt av varse sig semesteridyll eller Kröyer… Om nu inte fåglarna dödsföraktande kör huvudet i en målning av den berömde Skagenmålaren!?
Kjelltofts förtjusning i skräpiga bakgrunder och enkelt tecknade figurer (inte sällan änglar) har ju samma kompositionsteknik som Strindberg brukade ha, med en stackars svamp eller växt i blygsamt majestät. Han gör det med stor framgång, allt bättre med åren. Penslar eller kniv, arbetsredskapen lämnar tydliga spår efter sig och trädgårdsmästaren avslutar gärna ett dagsverke med en anteckning i gemena bokstäver. Som änglarna sover aldrig eller vi ses när natten vill.
Att en av de större dukarna (135 x 89 cm) döpts till Trädgårdsmästaren ser ut som en tanke.
Allra störst är Taildance ocean som mäter 160 x 200 cm och som visar vilken mästare i valörer Kjelltoft blivit med åren. Gråskalor och hudfärger, svarta sjok och hastiga linjer som tillsammans skapar en form av patchwork som lever mindre av skämtlynne än färgsinne.
Björn Kjelltofts utställning FLIP-FLOPS BY NIGHT på Cornelia Sojdelius Gallery förtjänar en stor publik.
För övrigt blev jag mest förbryllad över Ulf Lundins fotografiska jättebilder hos Magnus Karlsson. Det finns en sjuka hos fotografer att drunkna i de egna tekniska möjligheternas sjö, och jag undrar om inte Lundin den här gången gapade efter för mycket.
Jarl Ingvarsson
21 januari – 25 februari
Konstakademien
Björn Kjelltoft
28 januari – 24 februari
Cornelia Sojdelius Gallery
--------------------------------------------------------------------------------------------
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson
Björn Kjelltoft, Flip Flops By Night, Cornelia Sojdelius Gallery, 28 januari – 24 februari
