Bigert & Bergström är konstnärsduon som gör avancerad och smart konst av klimatforskning. Julia Hjertén ser en utställning med polerad konst och undertryckt vrede.
Installationsvy, Bigert & Bergström med Scrupulus, Cecilia Hillström Gallery, Stockholm.
RECENSION:
BIGERT & BERGSTRÖM MED SCRUPULUS
CECILIA HILLSTRÖM GALLERY, STOCKHOLM
19 FEBRUARI – 21 MARS 2026
Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
I fyra decennier har konstnärsduon Bigert & Bergström med intelligens och humor skapat konceptuell och tekniskt avancerad konst ihop. Med aktuell vetenskaplig forskning som råmaterial vänder och vrider de på det mesta som kan relateras till klimatkrisen - och det gäller även för de tio konstverken som nu visas på Cecilia Hillström Gallery.
I utställningen Scrupulus är det människans arrogans och brist på samvete, eller skrupler i förhållande till mänsklighetens vara eller icke vara som gestaltas.
Av naturliga skäl, dvs utrymmesskäl, är galleriutställningar knappast rätt element för Bigert & Bergström och utställningen når därför inte upp till den spektakulära nivå som de förknippas med.
Men det betyder inte att wow- effekter saknas.
Det industriella, raffinerade uttrycket bländar bitvis, som i Data Point Curtain CO2, ett fyra meter brett draperi med glänsande glaskulor där olikfärgade kulor bildar bilden av ett diagram över koldioxidhalter uppmätta i Abisko.
Scrupulus är även namnet på två till storleken rörande oansenliga verk i utställningen. Ordet är i bokstavlig mening ett gruskorn medan det bildligt är något som skaver och stör. Dessa naturens ready mades är pyttesmå oraffinerade diamanter vars storlek, 6 mm, motsvarar nuvarande kolmängd i en kubikmeter luft - den hittills högsta under mänsklighetens historia.
”Frågar man så är det möjligt att låna en liten oslipad diamant att ha i skon under besöket, en fysisk Scrupulus som en påminnelse om den pågående klimatkollapsen.
I förgrunden syns Data Point Curtain CO2 med Scrupulus i bakgrunden, Bigert & Bergström. Cecilia Hillström Gallery, Stockholm.
Det kan tyckas att det kontrollerade, visuella uttrycket i utställningen är opassande artigt och känslomässigt avstängt med tanke på det akuta ämnet. Därför är det välbehövligt att det längst in i utställningen pyser ut, en visserligen, kontrollerad ilska. I Denial Machine (2026) sänks en magnetisk mattsvart, wrecking ball ljudligt ned från taket, plockar med sig dinglande vädersymboler från en hög på golvet och höjs upp mot taket - för att skakigt börja om igen.
Frågar man så är det möjligt att låna en liten oslipad diamant att ha i skon under besöket, en fysisk Scrupulus som en påminnelse om den pågående klimatkollapsen. Och det kan faktiskt behövas. För är det något som Bigert & Bergströms konst väljer bort så är det just de mänskliga konsekvenserna, där det påtagligt störande med sakernas tillstånd ju verkligen ligger.
---------------------------------------------------------------------------------------------
