Vistelsen i Sverige år 2004 skulle sätta sina spår i konstnärens karriär då han vistades här under några månader som inbjuden för att få arbeta. Det var Vasaskeppet som kom att ge honom vida berömmelse.
Yinka Shonibare föddes i London 1962 men vid tre års ålder flyttade familjen till
Lagos, Nigeria, där pappan arbetade som advokat. 17 år gammal flyttade han tillbaka till England för att studera men året efter drabbades av en inflammation i ryggmärgen vilken lamslog kroppens ena sida. Åkomman gjorde honom sedermera rullstolsbunden. Han fortsatte dock att studera, främst konst och kom efter examen 1991 att engagera sig i organisationen Shape Arts - en organisation som arbetar för att göra konst tillgänglig för människor med förhinder, i vilken han alltjämt är aktiv i.
Konstguiden fick en intervju med Shonibare inför resandet av skulpturen i Sverige för att få höra lite mer om hans egna reflektioner kring sin konst.
Det finns ett politiskt inslag i all din konst. Var detta en klar intention redan för början?
- Jag har alltid varit intresserad av att skapa verk som utmanar bilden av vad som är äkta. I skolan gjorde jag konst kring temat politiken i Ryssland när en av mina lärare frågade varför jag, med afrikanskt ursprung, inte utforskade afrikansk konst istället. Jag undrade vad han menade med detta, skulle jag inte kunna skapa konst kring globala frågor på grund av mitt afrikanska arv?
- De färgglada batiktygerna som blivit synonymt för min konst är ett resultat av att jag fann dem på Brixton Market i mitt letande av min så kallade äkthet och ursprung. De berättade att tygerna först kom från Indonesien via kolonisatörer till Europa och därefter sålde i Afrika. Det fascinerade mig och detta hybridmaterial kom att bli en metafor för mitt sökande av nutida identitet. säger Yinka Shonibare.
Yinka berättar vidare att han under hela sitt liv reflekterat kring krig, konflikter och politik. I Sverige blev han fascinerad av att vi valt att bygga ett helt museum som en hyllning till ett misslyckande. Detta inspirerade honom till att skapa konstverket Vasa Ship år 2004 som då ställdes ut på Moderna Museet. Detta skulle sedermera inspirera honom att skapa hans mest berömda konstverk, Nelson's Ship in a Bottle, 2010. Men just då, 2004, fick han avbryta sin Sverigevistelse och åka hem till England igen då han samma år blivit nominerad till Turner Prize, Englands kanske finaste konstutmärkelse. Han fick inte priset men blev folkets favorit.
Hans konst fick uppmärksamhet rätt snabbt efter sin examen och redan 2002 medverkade han vid Documenta XI och fick flera andra tillfällen att ställa ut världen runt. 2010 fick Shonibare inbjudan att skapa ett konstverk till The Fourth Plinth på Trafalgar Square I London. Då plockade han upp sin idé från Sverige med vasaskeppet vilket resulterade i Nelson's Ship in a Bottle. Ett av de mest uppskattade konstverken som ställts ut på The Forth Plinth. Shonibares skepp fångande vinden med segel av afrikansk batik, ett genialiskt sätt att belysa kolonialismens framfart i Afrika med dess rovdrift på naturtillgångar, elfenben och slaveri. Afrikas kontinent, folk och rikedomar drev de europeiska skeppen likt dess motor. National Art Collections Fund samlade in pengar för att finanseria ett permanent hem för Nelson's Ship in a Bottle. Som nu står utanför National Maritime Museum in Greenwich.
En postkolonial hybrid
Shonibare kallar sig själv en postkolonial hybrid och ofta har hans skulpturer inget huvud eller ansikte. På så sätt lekar han med associationen till den franska revolutionen och dess schavottering av eliten samt avlägsnar ras och individualitet i sin konst. I början satte han ofta in sig själv i humoristiska tolkningar av kända konstverk. Ett exempel på detta är när A Rake's Progress av William Hogarth från 1700-talet blir Shonibares Diary of A Victorian Dandy (1998)
Din egen utställning ”African Spirits of Modernism i London år 2021, baserades på Picassos egen samling av Afrikansk konst vilket tydligt är av vikt för dig. Kan du berätta lite mer kring detta?
- Arbetet med den utställningen är ett försök att förstå arvet av den afrikanska estetiken och koppla samman mitt eget ursprung till nutida kultur. Jag anser att Afrikas bidrag till modernismen aldrig fått sin rättmätiga uppskattning den förtjänar, säger Shonibare
- Jag beslöt mig för att följa modernismen tillbaka i dess fotsteg; hur Picassos första möte med afrikansk konst förändrade hans egen karriär och hur dåtidens avant-garde var mycket influerad av just afrikanska föremål. Jag brukar lekfullt beskriva mig som ‘Picasso in reverse’.
Afrikansk konst är nästan alltid illustrerad av tribala masker och antika skulpturer. Men vad anser du om afrikansk konst och den nutida konstscenen där?
- Afrikansk modern, nutida, konst är i blom och där finns en stor rikedom av nya talanger som nu kommer från hela kontinenten, säger Yinka.
- Själv har jag nyligen öppnat G.A.S. – Guest Artists Space Foundation i Lagos, Nigeria. Där vi skapat en plats där konstnärer kan få bo och arbeta.
- Vi vill bjuda in konstnärer från hela världen till Afrika för att främja kulturellt utbyte. G.A.S är en passion för mig och jag kommer själv också ha en egen lägenhet här där jag själv kan arbeta.
- Centret driver även en egen 22 hektar stor farm, cirka två timmars resa utanför Lagos, där vi driver ett hållbart odlande och även en del konsekrations arbete för djur och natur.
Vilka andra konstnärer inspirera dig? Nu, samt när du började?
- Konsthistoria har givit mig en rik källa till inspiration. Under 1990-talet studerade jag och influerades av konstnärer likt Fragonard, Gainsborough, Goya och Hogarth.
- Jag var intresserad av deras tolkning av samhälle, privilegier och rikedom. Jag återskapade dessa berömda målningar genom att kombinera allvar och lekfullhet för att samtidigt ställa konventioner på ända.
- Andra konstnärer som jag finner inspirerande är Jean-Michel Basquiat, Sonia Boyce, Judy Chicago, David Hammons och Keith Piper.
Var, förutom i konsten finner du dina idéer och inspiration?
- Jag läser mycket och tittar på film. Jag följer ständigt nyheterna. Mina idéer har alltid genererats från globala händelser, historia och ständiga föränderligheten i kulturell identitet… bara för att nämna några!
- Storytelling är en viktig del av alla former av uttryck, oavsett om det är teater, konst eller film. Berättandet är en viktig del av den mänskliga kulturen, från grottmålningar till nutida konstnärliga uttryck. Det inspirerar mig att skapa verk med ett djupare narrativ.
Nästan alltid nämns ditt handikapp i samband med din person och konst. Anser du själv att detta spelar någon väsentlig roll i ditt arbete som konstnär?
- När du först drabbas av en funktionsnedsättning är att sjunka ner i depression, berättar Shonibare.
- Man får tankar likt ”jag förstår inte vad mitt liv är värt nu mer” Man blir vanligtvis trött och uppgiven tills man inte kan bli mer nedstämd och deprimerad av sin situation. Nästa steg blir att fokusera på överlevnad. Att man måste ta sig igenom detta. Du inser att du inte kan ändra på sakers tillstånd och om du inte kan påverka, vilka andra utvägar har du så?
- Jag antar att jag tog överlevnadsalternativet, hellre än att dricka mig till döds. Lyckligtvis, gjorde jag inte det! Jag hade förmånen av att ha stöd av många människor runt omkring. Jag lyckades rycka upp mig och skapa ett nytt liv för mig själv
Du fick mycket uppmärksamhet med Nelson’s Ship in a Bottle on the fourth plinth in Trafalgar Square år 2010, men idén kom väl till här i Sverige redan 2004?
- Ja, konstverket kom till när jag studerade den historiska dekadensen under 1700-talet. Den svenska monarkin finanseride ju bygget av världens största krigsskepp utav trä. Vasa skeppet.
- Jag ville ta det heroiska objektet och förvandla det till något som nästan liknar en leksak. Man avväpnar det. Det förlorar sin krigiska kraft. Samtidigt införlivade jag reflektioner kring global handel och migration genom att förvandla seglen till afrikanska batiktyger
Vad arbetar du med just nu?
- Just nu arbetar jag med att skapa en serie bestående av tygtäcken och masker för att vidare utforska den afrikanska konstens inverkan på Modernismen för solo utställning på Goodman Gallery i Kapstaden, vilken öppnar i september 2022.
- Jag ställer även ut på Sharjah Biennial i februari 2023 med en serie konstverk baserad på skulpturer som står i Londons city. Jag hoppas genom min tolkning av dessa kunna belysa och ifrågasätta kolonisationens arv och kulturella historia.
Den pseudoafrikanska bomullsbatiken har som sagt blivit ett signum för Yinka Shonibare och de fladdrande tygerna blev till uppåtsträvande skulpturer i olika former och färger. Första skulpturen under namnet Wind Sculpture uppfördes 2014 vid Howick Place gardens i London, men olika versioner har sedan dess ställts ut runt om i världen. Kanske är det ett fragment av seglen från Vasa och Nelsons skepp som slitit sig eller är det ett sätt att visa Afrikas alla osynliga själar som spridits för vinden? Alla strävande upp mot himlen. En vacker men svårfångad rörelse.
Shonibare har själv sagt att han önskat synliggöra vinden med hjälp av tyg. Hur annars visar man vind?
De andra högre versionerna av Wind Sculpture har skapats i fiberglas men den som står på Kungliga Djurgården är av brons vilket är för första gången han gör den i metall.
Årets visningar är slut men skulptuern står peramnent placear i en skogsglänta nära intill Roensdals Slott på Kungliga Djurgården.
YINKA SHONIBARE CBE
WIND SCULPTURE IN BRONZE I, 2022,
200 x 137 x 147 cm, Brons, lackfärg, betong
Klicka här för att läsa mer Princessan Estelles Kulturpark och Stiftelse, PREKS
Not: 2019 dekorerades Shonibare med Commander of the Order of the British Empire och lade då till CBE till sitt riktiga namn som ett eget konstverk
