Gaslightning — Ljubomir Popović

 26 augusti 2024

Popović utforskar föränderliga urbana områden och gentrifieringens orättvisor genom att observera stadens tillväxt och dokumentera dess effekter. H

Ljubomir Popović fokuserar på platser där olika element möts och samlar material som plast och metall, som hon omvandlar till kollage och installationer. Genom att samla och omplacera dessa material som arkeologiska objekt, uttrycker hon en kritisk hållning mot gentrifiering och kapitalismens påverkan på stadsbilden och dess invånare.

Fördjupande ord från konstnären:

GATUKOMPASS

Som konstnär samexisterar vi i en materiell värld, där vi både lever och skapar inom staden. Vi orienterar oss och känner igen var vi ska placera oss i förhållande till både våra fysiska och sociala omgivningar. Det är viktigt att erkänna ett samband genom stadens periferi och observera de dolda luckorna i gator och arkitektur. Det är då vi bevittnar den hårda skadan från dramatiska förändringar i det övergivna industriområdet eller stadens ständigt föränderliga byggarbetsplatser. Det är där vi hittar gatornas mångfald, skräpet, förfallet och ruinerna från exploaterande investeringar. Vi bevittnar en parallell lust till makt utan tillgivenhet, relation eller intresse av att dela ett gemensamt välstånd med de sammanflätade sociala relationerna vi hittar precis bredvid oss.

MATERIALJAKT

Orienteringen sker med ett bestämt mål: jakten på material förkroppsligad i urban förändring. Genom att titta på nätverket av gator och nya byggnader, när en plats har identifierats, börjar spaningen efter material som en undersökning av den urbana förändringen och dess materialitet. Det kan beskrivas som en jakt för att hitta och samla material med funktionen som ett skyddande element, för att ge säkerhet mot mekanisk skada eller för att skydda strukturer som upprätthåller ett sammanlänkande system (Fig. 9 & 10). Oftast är det massproducerat material vi inte ser på ytan, hård plast i skivor som placeras för att signalera ett nätverk av infrastruktur från att skadas.

PLUNDRING AV BYGGARBETSPLATSEN

Målet är inte att förstöra eller sabotera, utan att skapa en andningspaus, där platsen har en chans att stanna upp och reflektera över de saknade bitarna. Att ge en anledning att ta ett steg tillbaka från stadens puls, konsumtion och drastiska förändringar. Att ta bort materialet från dess avsedda syfte och avslöja det från dess dolda tidsram. Insamlingsmetoden kan göras antingen i dialog genom att be om materialet eller genom att ta civil olydnad av stöld. På lång sikt är dessa platser ofta inte tillgängliga för allmänheten för att upprätthålla de infrastrukturella systemen genererade av den kapitalistiska ekonomin.

TYPEN AV OBJEKT JAG LETAR EFTER NÄR JAG SAMLAR

Det är ett konstnärligt val att motsätta sig och sträva efter jämvikt och en hälsosam universell utopi. Vi forskar och tar ur sitt sammanhang. Återskapar former till dynamiska kapaciteter och bär ansvaret för ett kritiskt förhållningssätt till vad som tas ur vårt samhälles avfall och exploaterade stadslandskap. Sedan genererar vi bredare sociala dynamiker och återskapar en gemensam förmån, ett normkreativt utrymme med förmågan att återkräva en dynamisk visuell utopi.

Ljubomir Popović (1987, SE/RS) är en konstnär baserad i Stockholm, Sverige. Popović har en BFA i Fine arts vid Gerrit Rietveld Academie & University of Applied Arts i Wien. För tillfället färdigställer sina MA-studier på Konstfack. Tidigare visade verk på Stedelijk Museum, Amsterdam, Festung Hohensalzburg, Salzburg och Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm.

Genom att observera städernas kontinuerliga och dynamiska tillväxt navigerar Popovic genom föränderliga urbana perifera områden. Att bibehålla mobilitet som en performativ process gör det möjligt att zooma in, bevittna och exponera de senare stadierna av gentrifiering och dess maktstrukturer. Det är en socialt orättvis process som driver bort lokala invånare i områden av segregation.

Popovic fokuserar på korsningar och mellanrum. Hon spårar plast och metaller med livfulla färger som fungerar som skyddande säkerhetselement. Hon river ut papper från annonser, skär i plast för att skapa högar och kollage, som härmar och spårar formerna av repetitiva strukturer av konsumtion mot dess kollaps.

Genom att samla material som arkeologiska objekt, förflyttar Popovic dem från deras sammanhang som en handling av civil olydnad mot gentrifieringsprocesserna. Kreativ förstörelse och dess ruinvärde artikulerar en kritisk inställning till det kapitalistiska ramverket för gentrifiering.