Färdigheter

 20 februari 2025

Tre konstnärer sätts samman i en konstellation som undersöker det färdiga objektet som både fysiskt och konceptuellt material.

Michael Johansson, Petra Hultman & Ayedin Ronaghi
28 juni – 10 augusti 2025

------------------------------------

Vernissage 28 Juni 12:00 – 16:00

Invigning 13:00

Konsert med bohusländska folkvisor på dragspel med Sunniva Brynell 13:30

------------------------------------

Tre konstnärer sätts samman i en utställning som undersöker det färdiga objektet som både fysiskt och konceptuellt material i konsten. Michael Johanssons finurliga hopsättningar av vardagsföremål bildar minimalistiska skulpturer med geometrisk perfektion. Petra Hultman undersöker relationen mellan tid, värden och kvinnligt domestiskt arbete med installationer av bordsdukar. Ayedin Ronaghi transformerar persiska mattor och undersöker föremålets inneboende konflikter.

Begreppet ready made introducerades av konstnären Marcel Duchamp redan i början av 1900-talet. Ordet har ingen riktigt etablerad svensk översättning, men kan tolkas som färdigt objekt. Duchamp tog vardagsföremål, som ett cykelhjul eller en pissoar, och ställde ut dem som konst. Genom att välja ett färdigt objekt och placera det i ett konstsammanhang ville Duchamp ifrågasätta vad konst egentligen är och kan vara. Att vad som definieras som konst inte är bundet till traditionella material som lera eller oljefärg. Utan konst kan uppstå ur vad som helst, så länge det finns en idé och intention bakom. I en ready made hamnar fokuset just på tanken bakom föremålet snarare än föremålets utseende eller funktion.

Idag använder många konstnärer färdiga objekt i sin konst. Det kan vara för att skapa nya betydelser, kommentera samhället eller kanske berätta om historiska händelser. Ready made har blivit ett sätt att tänka. Så idag är det en självklarehet att ett konstverk inte behöver skapas från grunden. Utan konsten kan uppstå genom nya sätt att se på det som redan finns. En annan term som ofta används inom konst är ”funnet objekt”. Vilket brukar användas för att beskriva objekt som hittas eller letas upp av konstnären och som ofta integreras i ett konstverk. Det kan vara ett objekt från naturen eller från vardagen. Till skillnad från ready mades kan funna objekt vara en del av en större skulptur, installation eller ett collage.

I utställningen Färdigheter visas flera verk från samtida konstnärer som använder sig utav denna konstnärliga tradition av att hitta, sätta samman och ta isär objekt för att skapa nya uttryck.

Petra Hultman

En slingrande gul linje löper genom konsthallen. Vid närmare anblick ser man att den består av ett stort antal virkade bordsdukar. Dom är upphängda i en tät sekvens där de tillsammans bildar ett led. Verkets material och titel, ”Produktionslinjen” ger en antydan om konstnären Petra Hultmans intresse för arbetet som sker i hemmet. Det som utförts av kvinnor flera generationer i syfte att producera, skapa och upprätthålla det ideala hemmets alla beståndsdelar. För här rör det sig inte om masstillverkade föremål från en fabrik. Utan varje duk är virkad för hand och representerar i sig en ansenlig mängd arbetstimmar från en hemmafru som lagt både möda och kärlek i detta föremål. Som ett stycke tid, fångad i en bit med tyg.

Hultmans intresse för domestiskt arbete leder henne ofta till återbruk av just handgjorda textilier som sätts ihop till skulpturala installationer. Hon hittar sitt material i second hand-affärer eller genom donationer och färgar gärna in tygerna i efterhand för att ge dem nytt liv och variation.

Michael Johansson

Den som någon gång behövt fylla ett förråd eller sin resväska med alltför många saker är nog bekant med vikten av god packningsförmåga. Att kunna vrida och vända på varje pryl för att hitta en kombination som tillsammans skapar minsta möjliga tomrum. Som ett tredimensionellt tetris tar konstnären Michael Johansson själva packandet till en ny nivå och har med det skapat en helt säregen stil av konstinstallationer. Telefoner, väckarklockor, pärmar, byrålådor och till och med hela släpvagnar kan bli en del av Johanssons geometriska skulpturer, så länge de passar!

Likt Petra Hultmans vävda dukar hittar Johansson det mesta av sitt material på loppmarknader och i second hand butiker. Men där de andra konstnärernas verk anspelar på de funna objektens historia och symbolik har Johanssons installationer ett mer konkret syfte. Föremålen används som intrikata byggstenar för större strukturer, oftast kubiska i sina uttryck eller anpassade för att passa in perfekt i olika arkitektoniska håligheter.

Ayedin Ronaghi

I utställningen får vi även vi se delar från skulpturserien ”Sammankomsten” av Ayedin Ronaghi. Två upphängda persiska mattor ser ut att befinna sig i ett slags materiellt upplösningstillstånd. Konstnären har knutit upp mattorna och öppnat upp deras innanmäten för allmän beskådan. Dessa verk skiljer sig från utställningens andra installationer. För om Johansson och Hultman utgår från en form av konstruerande med föremål, använder Ronaghi ett omvänt grepp; nämligen dekonstruktion. Det vill säga att plocka isär ett föremål för att få fram ett nytt uttryck eller mening.

Ronaghi är uppvuxen och verksam i Sverige men född i Iran där den klassiska persiska mattan är en viktig knytpunkt i ett hem. Det är en mjuk och inbjudande yta där generationer av familjemedlemmar möts över artiga former för att avnjuta middagar och högtider. En plats för samhörighet och gemenskap. Men alla som någonsin besökt en släktträff eller varit del av en familj är säkert bekanta med de komplicerade känslor som kan uppstå i dessa rum. Hur undertryckta konflikter kan närvara under en sammankomst, men aldrig uttalas öppet. I stället får ovissheten ligga i luften och ingjuta en känsla av att något inte står rätt till.

Just den här känslan är något som Ronaghi undersökt och försökt förstå under flera års tid under arbetet med ”Sammankomsten”. Med mödosamt och metodiskt uppknytande av dessa vardagsföremål genomför Ronaghi en slags poetisk handling. Mattan plockas isär, fläks ut och nästan dissekeras. Han blir som en obducent på jakt efter en underliggande orsak till en dold och infekterad familjefejd. Men vad som faktiskt ligger i luften får vi som betraktare aldrig veta, utan likt Ronaghi själv kan vi endast spekulera om de historier som mattorna inte vill dela med sig av.