18 oktober 2025 - 29 november 2025
NÄR HELA HALVA VÄRLDEN TAPPAT SITT ORD OCH SIN PAPPERSLAPP...
Dan Wolgers demonstrerar i sin utställning Ditt ord den förtvivlan och vånda som nog de flesta känner när man tappat sin papperslapp, när man tappat sin tro, sitt hopp, sin inspiration, så som Nils Ferlin uttrycker det i den sönderälskade dikten Du har tappat ditt ord från 1933:
Du har tappat ditt ord och din papperslapp du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord – var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.
Man kan förmoda att barfotabarnet är konstnären själv (det är ju Wolgers som sitter på den osynliga trappen i utställningens enda bild) och att handlarn är hans gallerist. Men inte desto mindre anspelar såväl Ferlins dikt som Wolgers brännande utställningstema på människans, på alla människors outsläckliga önskan om trygghet, om att bli godtagen, att bli älskad, med eller utan sitt ord och sin papperslapp.
Då snart sagt hela världen bringas till ofred och sönderfall av schackrande handlare i liv och död, av handlare i tro och vantro, då tvingas den övergivna gråtande mänskan på handlarns trapp att försöka minnas det tappade ordet – vad var det för ord, var det väl eller illa skrivet...? Tänk efter nu – förrn du föses bort. Utanför den förslutna ramen till den enda bilden virvlar den blytunga förgyllda tappade papperslappen, till mängder mångdubblad.
Motsägelsefullt och paradoxalt, men sådant är livet, och konstnärskapet – tungt, lätt, blygrått, förgyllt... armt och ymnigt. Men redan ute i galleriets reception har besökaren mött ett dussintal paradoxala tablåer (alla bilder är framställda genom enkla prompter till en AI-robot) vilka på ett överraskande och humoristiskt sätt skildrar symbiosen mellan Konstnären och Konsten (här Wolgers och Konsten), sådan symbios, sådant ömsesidigt beroende av vilket människan är skapad och som tar sig så många skiftande uttryck och former under livet, på gott och ont.
Ferlins korta dikt är tidlös och universell. Wolgers infogar sig i det långa led av uttolkare som under snart hundra år har tagit sig an den.