Lämningar – om kemiska vatten och radioaktiva spår

 09 januari 2026

Den 26 april 2026 har det gått fyrtio år sedan reaktorolyckan i Tjernobyl. När det radioaktiva nedfallet nådde Sverige lämnade det varaktiga spår i landskap, ekosystem och samhälle. Utställningen samlar tre konstnärliga praktiker som med fotografi och materialbaserade metoder undersöker hur kemikalier, strålning och industriella processer formar vår relation till naturen och till minne.

För många är inträffandet av Tjernobylolyckan ett tydligt minne; var man befann sig, vad som sades, hur det upplevda hotet tog form.

För andra är olyckan ett tyst arv: spår i landskapet, i kroppar, i arkiv och i mätvärden. När det radioaktiva molnet från Tjernobyl nådde Sverige i slutet av april 1986 föll det tillsammans med regn över stora delar av landet. Områden kring Gävle och Tierp drabbades särskilt hårt, och än idag lever vi med följderna av olyckan som mätbara och omätbara spår i naturen.

Utställningen samlar tre konstnärer som på olika sätt undersöker hur kemikalier, strålning och industriella processer påverkar vår relation till naturen. Med fotografi som utgångspunkt arbetar konstnärerna med metoder där material, landskap och tid själva deltar i bildskapandet. Här blir fotografi ett sätt att synliggöra det som inte kan ses med blotta ögat: långsam förgiftning, ackumulation och minne.

I Sara Linderoths projekt Spår, spåra står Tjernobylolyckans långsiktiga konsekvenser i det svenska landskapet i centrum. Genom dokumentära fotografier, autoradiografier och arkivmaterial undersöker hon hur olyckan fortsatt påverkar mark, djurliv och samhälle. Mätinstrument, gränsvärden och halveringstider framträder som verktyg för att göra det osynliga begripligt, system för att hantera risk och bibehålla det vardagliga livet i ett kontaminerat landskap.

Konstnärsduon Hagren/Bela närmar sig relaterade frågor genom fotografins industriella historia i projektet Behind the Silver Veil. Med utgångspunkt i den nedlagda Agfa/Orwo-fabriken i Wolfen i Tyskland undersöker de fotografins kemiska arv och dess miljöpåverkan.
Genom experiment med utgånget fotopapper, teckning och videoessä skapas bilder där materialets egen historia och oförutsägbarhet står i kontrast till den industriella produktionens precision.
Tillsammans bildar verken en dialog om hur teknologiska system lämnar långvariga spår i natur och samhälle.

Utställningen rör sig mellan personliga erfarenheter och kollektiva minnen, mellan lokala landskap och globala sammanhang. I en tid då kärnkraft åter diskuteras som lösning på klimatkrisen och där kriget i Ukraina aktualiserar Tjernobyls laddning, påminner konstnärernas arbeten om de långa tidsperspektiv och det gränsöverskridande risktagande som följer med teknologiska ingrepp i naturen.