BAM

 03 oktober 2026

BAM är en serie porträtt om mänskliga möten, där en tuggummibubbla framför kameran skapar något spontant, avväpnande och äkta mellan vänner och främlingar.

BAM är ett försök att skapa möten och ta porträtt av både vänner och främlingar. Att stå framför en kamera kan lätt kännas stelt och konstgjort. Att blåsa en tuggummibubbla blir ett sätt att avdramatisera situationen – fokus förskjuts till något annat, och något mer spontant kan uppstå.

Porträtten är tagna av vänner, men också av människor jag aldrig tidigare träffat och som av någon anledning fångade mitt intresse. När jag började projektet visste jag inte riktigt vad det skulle komma att handla om. Jag valde ändå att lita på idén, vara konsekvent och ge projektet tid. Jag hoppades att tålamodet och alla dessa möten så småningom skulle utkristallisera något som resonerade med mig.

I en allt mer digitaliserad värld upplever jag att de verkliga mötena med andra människor blir allt mer sällsynta. Spontana möten får mindre utrymme när vi ständigt är upptagna av skärmar och de snabba belöningar som sociala medier erbjuder. Något värdefullt riskerar att gå förlorat – det mänskliga mötet, ansikte mot ansikte.

BAM blev därför också ett försök att skapa ett slags motstånd mot det digitala. Ett sätt att möta människor som jag annars aldrig skulle ha haft anledning eller möjlighet att prata med. Det konkreta syftet – att ta ett porträtt med en tuggummibubbla – blev en förevändning för att närma sig en främling och skapa ett möte.

Med tiden blev det allt tydligare att det var just detta projektet handlade om: mötet med en människa jag inte känner, i det verkliga livet.

Projektet är också en utmaning till mig själv. Trots min introverta sida har jag behövt våga gå fram till människor på stan, fråga om jag får ta deras porträtt och be dem göra något så banalt som att blåsa en tuggummibubbla framför kameran.

Det banala blir här en genväg till något djupare. En liten handling som skapar en öppning. Ett möte som annars kanske aldrig skulle ha ägt rum, tilltron till att vi fortfarande kan mötas trots allt brus.