Polykris

 18 februari 2026

Ella Tillema arbetar med oljefärg, linneduk och ett skickligt hantverk för att skapa sorgesånger, motstånd och skimrande natur. I verken ryms både svart humor och aktivistens mod. Tillemas konst tar avstamp i den mänskliga tillvarons villkor och i hur det är att leva i världen just nu. Konsten får sin mening i mötet mellan verken och betraktaren.

Bortom svarta rubriker och sociala medier pågår ett annat slags samtal. Det fina med konsten är att den talar på alla tänkbara och oväntade sätt. Det kan vara med skönhet, frustration och tvivel. Den skapar berättelser som slungar oss rakt in i elden och djupt ner i historiens skikt. På ett sätt kan konstnärens arbete i ateljén påminna om alkemins laboratorium. Denna antika, ockulta lära om att framställa guld av helt enkla material. Ella Tillema tar oljefärg, linneduk och sitt skickliga hantverk. Av detta skapar hon sorgesånger, motstånd och skimrande natur. Inte sällan med inslag av svart humor och aktivistens mod. En sak är säker. Ella Tillemas konst är gjord i relation till den mänskliga tillvarons tillstånd. Den talar om hur det är att leva just nu i denna värld. Och den får sin mening i mötet med den.

Ta de svarta stenarna som sprider sig över konsthallens golv. För varje sommar står vattnet allt lägre i sjön Möckeln i småländska Diö där Ella Tillema bor. Dag efter dag går hon ner till sjön och plockar stenar från den torrlagda bottnen. Sedan krossar hon den himmelsblå ytan i gipsmålningarna som fått titeln ”Om du ser mig, gråt”. Så stod det skrivet på hungerstenarna som blottades när den tyska floden Elbe sinade för ett par år sedan. En hälsning från det förflutna då torka betydde nöd.

I kontrast till nyheternas snabba puls tar måleriet tid. Långt efter att dammet från bomberna lagt sig fortsätter bilden ta form. Precis som vardagen fortsätter pågå, här hemma och bland ruinerna. Istället för att vända bort blicken, envisas måleriet med att fortsätta se. Det spelar roll att varje penseldrag är gjort för hand. När upplevelsen landar i kroppen är det med en tidlös tyngd.

Så vad kan konsten göra i krisernas tid? Inget och allt! Plocka fram penslarna medan undergången mullrar vid horisonten. Gå riktigt nära för att se vad som händer i världarna som öppnar sig. Trotsa likgiltigheten med rosa neon. Inuti var och en av oss finns en botten som ger fotfäste att fortsätta. I grunden är det enkelt. Det handlar om att hålla medmänskligheten vid liv. 

Carolina Söderholm, konstvetare och skribent

Ella Tillema (f. 1983, Stockholm) är konstnär, utbildad vid Konsthögskolan i Malmö med en magisterexamen i fri konst från 2010. Tillema arbetar främst med oljemåleri i stort format men även med skulptur, text och ljud, gärna presenterade i totalinstallationer. Med poesin som vapen avhandlar och avbildar hon samtida landskap och vår mänskliga aktivitet. Tillema är verksam i Diö där hon även driver det antinationalistiska projektet Diö Konsthall som är en flaggstång som hissar konst.