
Britta Marakatt-Labba, Förslag till litografi, beställning från Konstfrämjandet,1990–1992 © Britta Marakatt-Labba / Bildupphovsrätt 2026
Under det senaste decenniet har Britta Marakatt-Labba slagit igenom på ett närmast makalöst sätt. Hennes broderade berättelser binder samman underjorden, överjorden och den mark vi går på, i enlighet med den samiska mytologins världsbild.
Med nål och tråd syr hon samman det historiska och det symboliska och förvandlar allt till en svindlande odyssé. Motiven kretsar kring samiskt liv nära naturen, men också kring kolonialism, förlust och motstånd – om rasismens ansikte, om människans girighet och djurens förlorade betesmarker. Marakatt-Labba har blivit internationellt känd för sina enastående broderier. Så gott som okända är däremot hennes teckningar och akvareller, verk som hon hittills hållit undan offentligheten.
Dessa känsliga och samtidigt kraftfulla bilder ligger tematiskt mycket nära broderierna – ofta återkommer samma motiv, men i ett nytt, intimare uttryck. Under hösten/vintern 2026–2027 får Nordiska Akvarellmuseet det unika tillfället att för första gången visa en utställning med Britta Marakatt-Labbas verk på papper. Därmed öppnas ett helt nytt perspektiv på hennes konstnärskap. I utställningen ingår ett 70-tal verk, huvudsakligen akvareller och teckningar, kompletterade med ett urval broderier, skulpturer och grafik.
Britta Marakatt-Labba. Foto: Tim Kristensson
Britta Marakatt-Labba föddes 1951 i Idivuoma i Sápmi. Hon växte upp i en renskötarfamilj med nordsamiska som modersmål. Efter studier på Sunderby folkhögskola utanför Luleå och Högskolan för design och konsthantverk (HDK) i Göteborg återvände hon i slutet av 1970-talet till hemtrakterna.
1978 var hon en av grundarna av Masi-gruppen och hon var med och etablerade en samisk konstnärsorganisation. Under 1980-talet deltog Britta Marakatt-Labba i Alta-protesterna, som hon sen skildrade i det välkända verket ”Kråkorna” (1981).
Britta Marakatt-Labbas konst har funnits i offentliga och regionala samlingar i Norden sedan 1980-talet. Det internationella genombrottet kom 2017 när hennes 24 meter långa broderi ”Historjá” (2003–2007) visades på documenta 14 i Kassel, Tyskland. Sedan dess har hennes konst rönt ett stort internationellt intresse och visats runtom i världen. Idag bor och arbetar hon i Övre Soppero.