Eija-Liisa Ahtila – A Possible Image – of what is just becoming reality

 04 september 2026

I utställningen A Possible Image – of what is just becoming reality undersöker Eija-Liisa Ahtila samspelet mellan människan, och andra livsformer i det ekologiska rummet och hur vi kan förstå förändring. Genom storskaliga och rumsliga film-installationer bjuds besökaren in till världar där tid, perception och gränsen mellan mänskligt och mer-än-mänskligt sätts i rörelse.

Eija-Liisa Ahtila, är född 1959 och verksam i Helsingfors. På 1990-talet blev hon ett internationellt namn genom sina psykologiskt laddade verk, vilka bland annat visades på MoMA i New York, Tate Modern i London samt tvåfaldigt på Venedigbiennalen. Ahtila är banbrytande genom sina experiment med rörlig bild och dess gestaltning i rummet. Existentiella och vardagsnära frågor möts i ett poetiskt berättande som ibland har inslag av magisk realism.

I en ny serie verk riktar Ahtila blicken mot ekologiska samband, andra arters erfarenheter och människans plats i världen. Utställningens titel speglar ett försök att föreställa sig andra sätt att leva och samexistera – i en tid präglad av klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

I den femtio minuter långa videoinstallationen Reflection of a Forest (2025) framträder skogen som en gemensam livsmiljö för människor, djur och träd, en modell för hur allt liv kan gestalta sig. Genom stora projiceringar och skiftningar mellan landskap och närbilder skildras naturens kretslopp, sårbarhet och motståndskraft. Mikroberättelser har vuxit fram i mötet med platser i södra Finland. Efter en lång period utan talat ord markerar verket en återgång till talade dialoger, denna gång mellan människor och det mer-än mänskliga.

I April (2024) förs betraktaren nära naturskogen genom ljus, rörelse och ljud i en poetisk och sinnesbaserad installation.

Potentiality for Love (2018) undersöker kärlek, empati och anknytning mellan arter och ställer frågor om relation, tillhörighet och ömsesidighet. Vid två forskningsbord kan besökaren undersöka sina egna känslor och gränsdragning.

Den permanenta installationen Ulleråkermadonnan (2026) knyter an till Ulleråkerområdets historia och biologiska mångfald. Verket rör sig mellan läkande och minne, och uppmärksammar både platsens arv och dess hotade livsmiljöer.

Genom utställningen återkommer frågor om hur vi lever tillsammans med andra arter och hur vi kan förstå oss själva som en del av ett större ekologiskt sammanhang. Här finns också ett försiktigt hopp – om närhet, omsorg och nya sätt att föreställa sig framtiden.

I utställningen presenteras flera nyproducerade film-installationer samt verk från det senaste decenniet. Parallellt invigs den offentliga gestaltningen Ulleråker Madonna.