Marie Holmgren

Ett stänk av Gral   Text Sara Arvidsson

 Häromdagen råkade jag se en videointervju med filosofen Slavoj Žižek. Jag har hittills inte varit en stor beundrare av denne hyperaktive tänkare, fast denna gång sade han något som jag omöjligen kunde glömma. Han filosoferade kring begreppet ”kärlek”, och konstaterade att ingen har lyckats beskriva den på ett fullödigt sätt. ”Så fort man kan förklara kärleken, är det inte frågan om kärlek längre”, ungefär så sa han. Jag tänker att det förhåller sig på ett liknande sätt med döden. Ingen nu levande människa kan uttala sig om döden. Samma sak kan sägas om konsten, som verkar ha nästan lika många förklaringar som det finns människor.

 Begreppet ”gral” har stor betydelse i Marie Holmgrens senaste utställning. Gralen har något gemensamt med ”kärleken”, ”döden” och ”konsten” – den är svår att definiera eftersom ingen vet var den går att finna. Myten om gralen blev populär under medeltiden. Den sägs ha varit en bägare, gjord av himmelsk ädelsten. Det berättas att Jesus och hans lärjungar drack ur den under sin sista gemensamma måltid. Gralen är ett objekt, men blir genom sin historia något helt annat än en simpel artefakt.

 Marie Holmgrens ingång till gralen började med en dikt av Gustav Fröding, som gavs ut under slutet av 1800-talet. I denna dikt beskriver den esoteriska författaren föremålet likt en flyktig gnista, vilken kan vara lyckobringande och förödande, på en och samma gång.

 Det existerar knappt några raka linjer i Marie Holmgrens konst. Hennes formspråk är helt igenom organiskt, och kan således härledas till den yttre naturen men också till de dolda världarna inuti våra kroppar. Rötter och ådror fungerar som finmaskiga transportsträckor i ett ekosystem. Dessa förgreningar, som finns under jorden eller huden, är nödvändiga fast de oftast inte syns. Ett talande exempel är ”Trädporträtt”, där årsringarna hos ett träd har tecknats med minutiösa blyertspunkter. Liksom flera av hennes övriga verk kan detta porträtt härledas till förlagor i skogen samtidigt som det på ett metaforiskt plan har mycket att säga om en persons erfarenhet och kunskap.

När en människa dör förmultnar kroppen snabbt. Skelettet blir dock kvar, liksom håret. Mycket kan sägas om håret: inom vissa kulturer betraktas det som farligt och eggande – det är därför det måste döljas – medan det har desto mer positiva betydelser inom släktforskning. Flera av Marie Holmgrens skulpturala verk återger just hår: flätor eller tofsar som påminner om slingrande grenar eller skvalpande vattenfall. De associerar till tidsprocesser och individuella historier, precis som ”Trädporträtt”.

 En av utställningens mer laddade skulpturer bär titeln ”Minnesmärke”. Jag tolkar den först som en abstraherad gestalt med ett ormbo på huvudet och mina tankar förs till Medusa och ”Laokoongruppen”. Men egentligen är denna skulptur inte en skildring av en kaotisk och fantastisk varelse, utan en gestaltning med utgångspunkt från en stickling. Denna stickling härstammar från området nära det forna förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Skulpturen har alltså sin grogrund i en samling knotiga kvistar, men det är inte vilka kvistar som helst.

 ”Minnesmärke” varnar för faran med att ignorera tragedier från det förgångna, vilket numera, dessvärre, har blivit något av ett vinnarkoncept för reaktionära partier på högerkanten. Med sin konst tycks Marie Holmgren vilja göra betraktaren uppmärksam på de repetitiva orsakssammanhangen. Gralen blir i detta fall en liknelse för hur en berättelse kan flyta genom olika tider och rum. Och i detta sammanhang blir det nästintill osynliga eller dolda oumbärligt viktigt.

 Marie Holmgren bor och verkar i Göteborg och har en masterexamen från Konsthögskolan Valand.  Med en bas i måleriet har hon de senaste decennierna även rört sig mot skulpturala gestaltningar och installationer.

Hon har haft separatutställningar på bland annat på Göteborgs konstmuseum, Eskilstuna konstmuseum, Härnösands konsthall samt ett stort antal gallerier i Norden. Hennes verk har även visats i utställningar på exempelvis Färgfabriken Stockholm, Göteborgs konsthall, Borås konstmuseum, Luleå konsthall samt på Kabelfabriken i Helsingfors och Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn. Hon arbetar också konstnärligt i olika konstellationer exempelvis Sällskapet de Åtta som genomför performances, seminarier och temautställningar.

Marie Holmgren har utfört ett flertal offentliga gestaltningsuppdrag för sjukhus, skolor, andaktsrum seniorboende med flera platser. Även här använder hon sig av olika medier såsom mosaik, tuftning, brons och aluminium. Hennes senaste offentliga uppdrag består av sex reliefer till husfasad i Göteborg.

Hon har även en lång verksamhet som konstnärlig projektledare på bland annat Statens konstråd, Stockholm konst och Göteborg konst. Hon har haft ett flertal uppdrag inom konstnärliga högskolan och verkat som lektor på HDK, Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs Universitet. 

Bokutgivning Förefintlighet 2022, Till synes 2017 tillsammans med konstnär Inger Bergström och Tiden som är för handen i samarbete med konstnär Nina Bondeson.