Nordiska ministerrådet stänger ned 160 år gammal kulturinstitution i Rom

Strindberg var där, Selma Lagerlöf var där, Henrik Ibsen var där och Konstguidens kritiker var där. Men från och med nästa år har de nordiska ministrarna bestämt sig för att sätta stopp för Circolo Scandinavo, ett unik plats i Rom där nordiska konstnärer, författare, musiker och filmare mötts och inspirerats sedan år 1860.

Vid sjutiden på morgonen smög jag upp för vara först till den delade toaletten. Medan den norska teaterregissören, den isländska kompositören och den finska poeten fortfarande sov gott tassade jag iväg på de kalla marmorgolven i 1500-talspalatset, nedför de gistna trapporna, förbi den italienska vitterhetsakademiens lokaler, ut på de svarta kullerstenarna och tvärsöver den morgonkyliga gatan för att dricka kaffelatte och äta en cornetto på Caffè Lungara, där italienska författare hängt sedan 40-talet. Där stannade jag kvar till lunchtid och skrev koncentrerat på en lång vindlande text som sedan blev voice-over till mitt videokonstprojekt Life in 2.5 dimensions och en radioessä som sändes i fyra delar. Verket vävde ihop radikal italiensk arbetskritik med franska filosofers teorier om representation och japanska hyrpojkvänners syn på hur emotionella tjänster växer i senkapitalismen.

Genom att köpa på mig en till ”spremuta d’arancia”, färskpressad apelsinjuice, då och då så satt jag på nåder kvar på kafét till lunchtid, när ägaren resolut stängde av internet. Då gick jag hem och lagade mat. På eftermiddagarna promenerade jag över Tiberns broar till Campo de’ Fiori. Sen jobbade jag lite till i februarisolen på takterassen med utsikt över Palazzo Corsini, där Drottning Kristina bodde i mitten av 1600-talet. När skymningen föll var det dags för kvällens första spritz med de andra residenterna bland Trasteveres gränder.

Hur har en fattig konstnär möjlighet att radera sin mejlapp från telefonen och slippa extrajobben i två månader för att koncentrera sig på sin konst och samtidigt leva loppan i Rom?

Jo, för att en gång i tiden på 1860-talet var det några norska, danska och svenska författare i Rom som bestämde sig för att slå ihop sina bibliotek till ett nordiskt, där både uppburna och mindre erkända kulturarbetare kunde förkovra sig. Så hände det sig att Circolo Scandinavo per artisti e scienziati - Skandinaviska Föreningens Konstnärshus i Rom, såg dagens ljus för 163 år sedan. En unik stiftelse som verkar i diplomatstaden Rom och samverkar med europeiska kulturinstitut och med Roms kommun. De har en samling på tusentals böcker, manuskript och konstföremål som besökare donerat. Sedan 1960-talet har nordiska konstnärer kunnat komma och bo här under några månader. Men denna tillflyktsort för på kultur svältfödda och frusna nordbor hotas nu av akut nedläggning.

”Vem vill slänga bort en sådan skatt?

Detta är så kulturfientligt och dumsnålt så en undrar hur det ens är möjligt.” / Sonia Hedstrand.

Konstnärer från hela världen har samlats i Rom genom alla tider.

Det är Nordiska Ministerrådet som envetet sänkt stiftelsens budget under flera år och valt att helt nolla stödet till Circolo från och med nästa år.

Det är ju inga stora summor det rör sig om i sammanhanget av Ministerrådets övriga budget. 160’000 euro delat på fem länder, för att upprätthålla en så unik plats, med en direktör och en assistent anställda. 350’ 000 kronor om året som äter hål i den svenska statsbudgeten. Det får du knappt en kortfilm producerad för numera. För att minska sina kostnader flyttade i alla fall Circolo förra året från det vackra 1500-talshuset i de medeltida kvarteren på flodens östra strand till Aventinen, en av Roms sju kullar, och sänkte därmed sina hyreskostnader med 30 procent.

Ändå är inte politikerna nöjda. För tre år sedan formulerade de nordiska statsministrarna sin vision för Norden som ”världens mest hållbara och integrerade region 2030”. I praktiken innebär det fokus på konkurrenskraft, det vill säga mer ohöljd rovkapitalism, samt miljö och ”social hållbarhet”. Intressant nog verkar den sista punkten inte innehålla kultur? Trots den ivriga debatten senaste åren i Sverige om politisk styrning av den konstnärliga friheten, så slår Nordiska ministerrådet två flugor i en smäll och satsar på ”grön kultur”, vilket betyder att man lämpar över ännu ett samhälleligt haveri på kulturarbetarna. Nu ska pengar bara gå till ekologisk konst. Någon mötesplats för konstnärer i Rom behövs inte. Klassisk bildning är väl inte ”hållbart”? Så ointresserade är de att det inte ens går att hitta information om Circolos existens på ministerrådets hemsida.

Som tur är har vi konstnärer i Norden välorganiserade intresseorganisationer och fackförbund som nu protesterar mot politikernas konsthat. Nordiska konstnärsrådet utgörs av de nationella konstnärsråden i de nordiska länderna: KLYS, BIL, Forum Artis, Danskt Konstnärsråd, Kunstnernettverket och Samisk Kunstner-förbund, vilka tillsammans företräder cirka 100’000 kulturskapare. Den svenska paraplyorganisationen KLYS, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd har 14 medlemsorganisationer bestående av 30’000 kulturarbetare. I veckan skickade KLYS ut ett nyhetsbrev med en protest mot att ministerrådet helt drar in Circolos budget för 2024.

Snart tas skylten ner för gott om inget drastiskt görs för att rädda denna institution.

Till protokollet ska föras att Nordiska rådets kulturutskott, som består av riksdagsledamöter från de nordiska länderna, flera gånger har protesterat mot Ministerrådets obegripliga nedskärningar av kulturbudgeten. Men hittills utan resultat.

Ministerrådet har år efter år osthyvlat ned redan minimala kulturbudgetar i något slags naiv tro om att konstnärliga verksamheter ska kunna fortsätta trolla fram kvalitet för att de tycker att det är så himla roligt. Men nu är det alltså allvar.

Italiens ekonomi är mycket sämre än Sveriges, men där finns Gucci, Fendi och andra lyxmärken som rustar upp och finansierar Colosseum och Forum Romanum. Jag tror dock inte att H&M kommer att sluta upp och betala Circolos hyra. I decennier har det nämligen pågått en nedvärdering av kultur och humaniora i skolor, på universitet och i resten av det svenska samhället och nu ser vi resultatet av det. Vi har helt enkelt företagsledare och politiker som är obildade, som inte ser värdet av konst och själslig förkovring. Därför spolar de glatt ned ännu en legendarisk kulturinstitution i marknadsideologins kloak.

Eller stopp! Kan inget göras?

Jo. De nordiska samarbetsministrarna bör omgående skickas till Rom på en klassisk bildningsresa. Jag tar gärna själv Jessika Roswall och hennes kollegor runt den eviga staden på en Grand Tour, samt förklarar för dem vad det uttrycket betyder. Allt för att övertyga dem att bevara den unika plats som är Circolo Scandinavo per artisti e scienziati.