När blir en kropp ett väsen?
En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på något sätt krupit in i sig själv och frigjort något slags tanke eller känsla som går utanpå det rent kroppsliga.
Charlotte Gyllenhammars Ute, ni vet barnet i overall, är väl så mycket väsen som går att mjölka ur en fysisk kropp. Död materia? Knappast. Levande så det förslår.
Häromdagen invigdes Gyllenhammars senaste kropp, den stora bronsen Osagd som ingår i prinsessan Estelles skulpturpark på Djurgården och som placerats bland väldigt majestätiska bokträd inte långt från Rosendahls populära trädgårdsservering.
Det är, såklart, en egendomligt märklig kropp, flera meter hög och direkt klumpig i sin framtoning. Förvuxen liksom.
Själv erinrade jag mig Tycho Brahe. Eller en staty av Tycko Brahe.
På Ven står den danske astronomen, en av historiens centrala vetenskapsmän, staty sedan 1946 och är jättestor och pampig och nästan lite skrämmande. Arvet efter Brahe, som var verksam på 1500-talet, hade helt hamnat i tidens ovarsamma händer och blivit till ruiner med åren, slott och observatorium och allt. Jag ska inte dra historien här och nu, men det var först en bra bit in på 1900-talet som det världsunika vetenskapliga arvet togs om hand och i viss mån återuppstod.
Kopplingen mellan Gyllenhammar och Brahe är förstås helt gripen ur luften.
Men bronsfiguren på Djurgården ser ut lite grand som en sådan där pampig gubbskulptur som tiden eroderat ned ungefär som om det regnat ändlösa regn över en lerstod. Mjuka rundningar omöjliggör nu en identifiering. Tiden har gjort anonymt det som en gång, så kan man föreställa sig, förmodligen varit tänkt att föreställa Någon.
Frågan är om inte Kungliga Djurgården nu fått sitt äldsta föremål!
Hundraåriga bokar står som grönskande ungdom i ring kring främlingen som kastats till oss. Inte mindre hemlighetsfull än monoliten i Kubricks film.
"Verket är fängslande, inte tu tal om saken."
Charlotte Gyllenhammar kan vända upp och ned på åtskilligt, bokstavligt som bildligt, träd och möblemang, men den här gången har hon kanske gått längre än hon brukar för att väcka oss ur vår slummer. Vilket är modigt gjort när man samarbetar med prinsar och prinsessor och kungliga värdeskalor.
Jag tycker om att Djurgårdsområdet blir skulpturpark.
Tillsammans med den förtrollande snurriga skulpturen av amerikanskan Alice Ayecock från 2020 gör Gyllenhammars stumme bronsjätte Stockholm till en rikare upplevelse. Svår att hitta måhända, men inte mindre svår att glömma när den väl givit sig tillkänna.
Att sedan konstnärens sensationella skulptur-ek Dö för dig åter ska hängas upp över Drottninggatan mitt i Stockholm i höst, det är 30-årsjubileum, kommer ytterligare att påminna om Gyllenhammars, det kan inte nog påpekas, unika förmåga att förvandla till synes vanliga platser till egendomligt märkliga skådespel.
Charlotte Gyllenhammar, Osagd, 2023. 4m hög skulptur i brons, Kungl. Djurgården Stockholm. Foto: Jens Christiansen
HITTA RÄTT BLAND SKULPRURERNA PÅ KUNGL. DJURGÅRDEN:
LÄS MER OM CHARLOTTE GYLLENHAMMAR >>
---------------------------------------------------------------------------------------------
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson >>
