Recension: Vårsalongen 2025 på Liljevalchs

RECENSION:
Vårsalongen 2025,
Liljevalchs, Stockholm,
14 februari - 27 april

Av: Magdalena Ljung

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Installationsvy Vårsalongen 2025. Den stora textilen är "Tack och förlåt mormor" av Wilja Ågren Öman. Foto: Mattias Lindbäck

Har inte Vårsalongen spelat ut sin roll? Har man sett en så har man väl sett alla, ett spexigt smörgåsbord av amatörer? Om någon så borde jag vara trött på Vårsalongen. Jag har guidat i fyra år, deltagit som konstnär i fem och nu recenserar jag för nionde gången. Ändå står jag där evigt nyfiken när vintern är som kallast och portarna slås upp till ännu en vår.

Vårsalongen är det enda tillfället i Sverige där alla som känner sig manade har chansen att möta en stor konstpublik och sälja sina verk på en välrenommerad institution. Nästan 4000 sökande varav 177 antagna är årets skörd, vilket renderar ett nålsöga på drygt fyra procent. Vårsalongen har funnits sedan 1921 och är Sveriges äldsta, obrutna utställningsform. Fram träder bilden av en helig ko för många och en kassako för Liljevalchs. Men hur smakar mjölken?

Kvaliteten har varierat kraftigt i en återspegling av konsthallschefernas ambitioner. I år har Joanna Sandell Wright tillsammans med en interkulturell och curatoriell jury skapat en anmärkningsvärt textil salong. På pressvisningen säger Sandell Wright att det textila är en pågående trend och att konkurrensen var starkast inom det fältet. De textila uttrycken må ha vunnit mark i samtidskonsten men salongen känns ändå alltför viktad. Det andra påfallande draget är det mångkulturella och politiska som väver in Sverige i en global kontext. Sammantaget hör årets mönstring inte till de starkare, den överraskar för lite, men mängden verk på salongerna är sådan att det alltid går att hitta det som berör.

” Tack och förlåt, säger man när man lämnar en finsk fest, fick jag hör en gång, Oavsett om det är sant eller ej så ringar det in vår stund på jorden.

I förgrunden: Per Brandstedt, Monolit 2 och Monolit 3, träskulptur. I bakgrunden: Alexander Ravskyi, Victims of the War, tempera och akryl på duk.

I den första salen med en takhöjd som strävar mot himlen välkomnar två stora sydda installationer. Tack och förlåt mormor, Kiitos ja antheeksi mummu, står det i rött som blod och blått som bläck mot festligt gyllene och rosa på en enorm vepa. Wilja Ågren Öman skapar en hyllning ur sin sorg, försonas med det förlorade och ger meänkielin en plats i finrummet. Tack och förlåt säger man när man lämnar en finsk fest, fick jag höra en gång. Oavsett om det är sant eller ej så ringar det in vår stund på jorden. Det andra verket är av fallskärmstyg och där har Vanja Hamdahl broderat ”Att drömma under bombhimlar”. När hennes mormor var liten hade hon en klänning sydd av en fallskärm. Kläder var svåra att få tag i när textilfabrikerna sömnlöst ställde om till krigsproduktion av uniformer och myggnät.

Ett par rum bort, på samma vägg där Picassos Guernica gästspelade en gång i slutet av 30-talet hänger nu Alexander Ravskyis modernistiskt inspirerade målning Victims of the War. Ravskyi kom till Sverige för tre år sedan, på flykt från Ukraina och på ett konstnärsstipendium. En grupp kvinnor i varierande åldrar utgör målningens centrum, vilket anspelar på uppgifterna om krigets sexualiserade våld där det yngsta offret är fyra år och det äldsta åttiofem. Måleriskt sett är det outvecklat, men ändamålen helgar medlen. Johanna Hoffstens leranimerade film Running Boys som visas vägg i vägg är estetiskt olikartad och utgår från den amerikanska kulturen, men tar upp tråden kring avhumaniserat våld. Två cowboytjejer rider till en inhägnad med fängslade barn och fotograferar sig där. Men det blir alltför lamt, ser de på mobilen. Då börjar de kasta sten på barnen. Ravskyis målning är avklarnat stillsam som av vördnad och Hoffstens film en dolk av satir riktad mot vår ignorans och ytlighet.

Stefan Johansson, Forcefield, Performance och installation. Vårsalong 2025, Liljevalchs

Halvlek, så kallade vi guider salen i mitten av utställningen, och där har Stefan Johansson dukat upp rekvisita till sitt performance Forcefield. Färgburkar, penslar monterade vid rakor att fösa färg med, och ett stort vitt kors på golvet. Han och sonen Ossian, femton år, ska gå lös på detta kors. Fadern och sonen i ett kraftfält, ett spelfält. Samarbete, kamp och slump där många färger blandas. I ett av kabinetten längre bort strålar Julian Birbrajers neontexter vars titlar är Med andra ord, Plurality/Purity och Förödelse/Födelse. När några röda bokstäver slocknar ser man de andra inneboende orden. Om förödelse bär på sin goda antites födelse så ruvar pluralitet på renhet, en renhet som mörkerkrafter vill se som motsatsen till mångfald.

Familj och tillhörighet går som ett eko genom ett av de sista rummen. Bland ansökningarna fanns ett tiotal verk om IVF-behandlingar och Maria Erlingssons The circle of life blev utvalt. Sprutor, kanyler och ampuller bildar en dekorativ rundel som en ceremoniell sköld. Ett vittnesmål som växte fram på köksbordet under fem år. På fjortonde försöket slöts livscirkeln. Invid återfinns Karolina Brobecks Dikten över ett liv, en mängd pappersremsor där det med bläckpenna står nedplitat dagliga uppgifter om mat, cigaretter och klockslag. Det är kvarlåtenskapen efter en pappa som levt ensam, vänt bort sig från sitt barn och betett sig som i fängelse, trots sin totala frihet. Arvet av våldsam tystnad och skam blev ett verk, och är nu till salu för en summa som motsvarar ett genomsnittligt svenskt arv.

Poetiska, politiska och allvarliga, men med stänk av humor, passerar verken på Vårsalongen. Det är fullt möjligt att ge en annan bild. Ovan finns ett urval som talar till mig. Pudersnön på toppen av isberget. Det är svindlande melankoliskt att föreställa sig resten, allt det bortvalda. Men främst sprider sig en euforisk känsla över rikedomen av berättelser, där mörker vänds till ljus ur vilket vi kan få kraft att växa.

V:Johanna Hoffsten, America’s Sweethearts: The Cheerleader Uprising, olja på duk. H: Julian Birbrajer, "Med andra ord"/ Plurality/Purity, Neon