Christine Ödlund ställer ut poetiska växtinstallationer på Institut Suédois i Paris, Tove Mauritzson visar ett storslaget måleri på Galleri Duerr och i Carl Eldhs magnifika ateljémuseum tar Melanie Kittis bulliga skulpturer med freskomåleri plats.
CHRISTINE ÖDLUND
Christine Ödlund, Electroacoustic Aspects of Plant and Man I, 2018. Foto: Christine Ödlund
I Suivre les ondes (”Följ vågorna”) presenteras verk av Christine Ödlund, Anastasia Ax tillsammans med den banbrytande, men tämligen okända Lars Fredrikssons (1926–1997) i en fängslande grupputställning.
- När jag kom till Institutet i Paris och såg Lars verk så kunde jag konstatera att en del av det här känner jag igen som finns i genren elektro-akustisk experimentell musik, förklarar Ödlund när jag träffar henne i ateljén i Vasastan i Stockholm några veckor efter det att utställningen öppnat i Paris.
Hon fortsätter:
- En trappa upp på Institutet visar jag målningar som beskriver ljud i ett växtsammanhang, till exempel har man kunnat mäta hur blommor reagerar när ett bi surrar förbi och ändrar såväl sin färg som gör sin nektar mycket sötare. Jag målar partitur, då jag kommer från den elektro-akustiska musiken - där man tar upp fältinspelningar och blandar dem med elektroniska ljud. Man kan alltså inte beskriva musiken med noter, utan man beskriver snarare ljudens textur på ett måleriskt sätt. Vi kommer även ha en spelning på Institutet den 25 maj.
Precis som i Ödlunds uppmärksammande utställning på Magasin III 2016 så adderar de platsspecifika växtinstallationer på den här utställningen, samt hennes antropologiska undersökningar av dessa, ett alkemistiskt skimmer till Suivre les ondes. Det mest uppseendeväckande, influerat av Dorothy Retallacks Plant experiments från 70-talet, där växthus fyllda med brännässlor får lyssna på Led Zeppelin samt Ravi Shankar i Institutets trädgård.
- Det är det här alkemiska man vill åt eller i mitt fall det här närmandet till en annan form av intelligent liv. Jag tittar på växter ur alla möjliga perspektiv eller försöker lära känna dem. Se hur de fungerar i sina beståndsdelar men också som helhet och faktiskt ljudande eller kemiskt doftande kommunikation. Allt liv har en inbyggd önskan att kommunicera, men vi har inte tillräckligt känsliga sinnen för att uppfatta det.
”Jag är förälskad i indigon, när den väl fungerar. Timjan, som man kan fånga i färgen på olika sätt, får pigmentmakerskan i Belgien fram en varm ockrafärg, den gillar vi!
Att hela Ödlunds konstnärskap är djupt sammanflätat med naturen är uppenbart, fönstret i ateljén har tagits över av en illgrön Philodendron, som även varit delaktig i flera av hennes installationer med växter. Längs hyllorna på vägen delar travar med konstböcker plats med en bikupa i aluminium och det finns flera färgkartor utspridda med diagram över naturliga färgpigment. På bordet ligger några påbörjade målningar som hon kommer visa på Galleri Arnstedt i sommar och där hon delvis använder sig av pigment från växtriket.
- Jag har en pigmentmakare i Belgien, så jag kommer med växter till henne och så provar hon sig fram. Och sen ändrar de såklart färg och karaktär beroende på hur man blandar dem.
Finns det några specifika växter som du föredrar att använda till färgpigment i dina målningar?
- Jag är förälskad i indigon, när den väl fungerar. Timjan, som man kan fånga i färgen på olika sätt, får pigmentmakerskan i Belgien fram en varm ockrafärg, den gillar vi! Brännässla blir svårt, det kan sticka i väg, grönt är svårt.
Christine Ödlund kommer även delta i utställningen Växtlighet som visas på Galleri Arnstedt i Skåne mellan den 11 – 30 juli.
CHRISTINE ÖDLUND
SUIVRE LES ONDES – LARS FREDRIKSON EN RESONANCE AVEC ANASTASIA AX ET CHRISTINE ÖDLUND
SVENSKA INSTITUTET / INSTITUT SUÉDOIS
8 MARS – 16 JUNI
----------------
MELANIE KITTI
Melanie Kitti i Carl Eldhs Ateljémuseum för utställningen; Jag har skalat av mig. Foto: Nikodem Calczynski
Bland Eldhs snövita klassiska skiss-modeller presenteras Kittis sobra hybrider av skulptur och freskomåleri, där flera av Eldhs motiv från ateljén speglas i verken. Jag träffar Kitti dagen innan öppningen av utställningen och får en rundtur av Jag har skalat av mig.
Sedan 2013 har kvinnliga samtida konstnärer blivit inbjudna att producera solo-utställningar i den magnifika miljön som utgör Carl Eldhs före detta ateljé. Säsongen 2024 inleds med en kortare solo med den Köpenhamns-baserade konstnären Melanie Kitti, för att sedan öppna på nytt med Malin Gabriella Nordins alster den 16 maj, vilken sedan kommer att pågå över hela sommarsäsongen.
- Motiven finns redan i min repertoar, men de speglar också figurer i museet. Kaninen och hästen går att se bland Eldhs skulpturer och rådjur brukar hoppa förbi här utanför ateljén. På en av mina skulpturer i lilla ateljén finns en rådjurskropp vars huvud förvandlats till två maskar, berättar Kitti.
Det hybrida är väldigt centralt i Melanie Kittis konstnärskap, som sammanflätar bildkonsten med språket, text och måleri. Främst uttrycks det i formen, där hennes materialval och arbetet med dessa resulterar i just hybrider av skulptur och målningar. Men det är även återkommande i själva motiven, vilka ger en känsla av att vara i en ständig transformation.
Vill du berätta lite mer om tekniken till verken som visas här på Carl Eldh?
- Jag börjar med att gjuta former i gips som är armerade i jute. Sedan blandar jag släckt kalk och sand som jag stryker på. Avslutningsvis målar jag på den våta kalkblandningen med pigment som är blandat med vattnet från kalken och det är det som gör att gipsen suger till sig pigmenten och att de fastnar.
Kitti fortsätter:
- Jag bygger upp mina målningar genom att först måla, sedan skrapar jag bort vissa delar, för att sedan lägga över ny kalk som jag målar på, skrapar bort och så vidare tills jag blir nöjd. Så man kan säga att jag bygger upp målningen skulpturalt.
”Motiven finns redan i min repertoar, men de speglar också figurer i museet. Kaninen och hästen går att se bland Eldhs skulpturer och rådjur brukar hoppa förbi här utanför ateljén.
Sist jag besökte Carl Eldhs ateljémuseum var under en prunkande sensommar, då Ingela Ihrmans egensinniga Miss Brunnsviken hade lämnat spår efter en storslagen fest. Precis som då så slås man som besökare av platsens oerhörda skönhet. Nästan esoterisk i sin natur. Och liksom Ihrman och konstnärer innan henne, såsom Charlotte Gyllenhammar och Klara Kristolava, ger Kittis serie av bulliga skulpturer, finstämt utplacerade på vita podier, Carl Eldhs nymfer och porträtt av kollegor en spännande samtida spegling.
- Mina skulpturer är en slags byster som står i kontrast till tidsandan då Carl Eldh verkade, där männen ofta avbildades som kraftfulla och monumentala och kvinnorna som nakna, idealiserade kroppar. I mina versioner vill jag ge utrymme åt flera kroppar och historier. Historier som min egen, som genom min konst insisterar på att få ta plats i vårt kollektiva minne.
MELANIE KITTI
JAG HAR SKALAT AV MIG
CARL ELDHS ATELJÉMUSEUM
CURATORER: CAROLINE MALMSTRÖM OCH SARA BOURKE
6 – 28 APRIL
----------------
TOVE MAURITZSON
Tove Mauritzson i sin ateljé
- När allt redan har gjorts kan man lika gärna göra något vackert, konstaterar Tove Mauritzson. Jag träffar henne i samband med hennes vernissage i Stockholm, sist vi sågs var i hennes ateljé i Viken i Skåne. Där i den kombinerade ateljén och bostadshuset får man en känsla av att befinna sig i någon av Bloomsburygruppens fantasifulla hus på engelska landsbygden och visst känner man igen flera detaljer från hennes drömlika motivvärld runtom i huset. De engelska serviserna i köket, de svarta jakthundarna som ivrigt springer omkring, färgrika tapeter och vackra vintage plagg.
Dina motiv är oftast väldigt fantasifulla och egensinniga, vart kommer de ifrån?
-Motiven kommer från min egen värld, den faktiska eller den drömlika. De rör sig oftast kring hemmalivet, djuren och naturen där vi bor och ibland tar jag en lång låtsasresa ut i det jag tror är världen. Jag har alltid samlat på bilder och fotograferat mycket, ända sedan jag var liten. En bild kan bli som en sanning. Men jag arrangerar inte fasta miljöer som jag målar av, utan jag sammanfogar olika objekt och motiv som jag hittar lite överallt, vilket ger en mer collage-liknande känsla och också möjliggör mitt eget perspektiv och mer frihet i kompositionen.
” När allt redan har gjorts kan man lika gärna göra något vackert.
På Galleri Duerr i Stockholm visas nu hennes första soloutställning, utställningen som går under titeln Keeper består av nio figurativa oljemålningar som hon har arbetat med under 2023 och 2024.
-Keeper syftar dels på bee-keeper, någon som tar hand om bin, sköter om dem och beskyddar dem. Men man kan ju även vara chicken-keeper eller man kan vara keeper om vadsomhelst egentligen. Det man ser efter, tar hand om och värderar. Keeper av minnen till exempel.
Hur går du till väga rent praktiskt när du bygger upp motiven på duken?
- Jag gör inga skisser utan sätter direkt i gång att måla. Naturligtvis har jag en idé om vad jag tror ska hända, en första början som spinner vidare. Ingen av sakerna hör ihop från början, det kan vara ett mönster från en tapet, min dotters jacka, ett par stövlar. Det blir en del förändringar och förskjutningar från de verkliga objekten men det blir jag till slut. Jag målar alltid på flera målningar samtidigt, så de tar ofta ton av varandra. Ögat vänjer sig fort vid det man målar, så det är bra att kunna röra sig mellan målningarna och sedan kunna komma tillbaka. De drar varandra framåt.
Målningen Consider yourself one of the family är ett centralt verk i utställningen, berätta mer!
-Jag har nyligen börjat måla mer figurer. Jag hade en idé där jag ville måla en familj med en häst som ett gammalt 1700-tals måleri. Eller snarare, här är vi med vår finaste gris eller vår price-cow, jag älskar sådant lant-måleri med tea tents, här går jag och dricker te. Så det var det stuket, här står jag med mina hundar och sen blev det mer och mer min dotter Harriet med blomkransen i håret, men kroppen i sig är sammansatt av andra delar, mina ridstövlar och någon annans ben.
Finns det några specifika konstnärer genom konsthistorien som du influeras av i ditt måleri?
Det finns massor med fantastisk konst att inspireras av, det är svårt att välja, men jag tycker mycket om David Hockneys landskapsmålningar från Yorkshire, Grayson Perrys tapeter The Vanity of small differences och Veroneses fantasifulla kompositioner, för att nämna några. Jag dras oftast till figurativt måleri som berättar en historia. Jag bodde tre år i Edinburgh och flera av de skotska koloristerna såsom Peploe och Cadell har verkligen påverkat mitt måleri, med sina poppiga färger. Det var i den åldern där man suger in allting och en bild betyder så otroligt mycket.
TOVE MAURITZSON
KEEPER
GALLERI DUERR
11 APRIL – 18 MAJ
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Denna artikel är skriven av fristående skribent. Skribenten svarar för åsikter i texten.
"Malin Ebbing möter Susanna Jablonski - Fatima Moallim - Nils Alix Tabeling"
"På trädspaning med Peter Frie - Intervju med aktuelle konstnären Peter Frie."
"Intervju: Ingela Ihrman, aktuell på Malmö Konsthall, om skönhet, grankottar samt den självklara tron på konsten."
