Kultursamverkansmodellen är det bökiga namnet på en förvaltningsteknisk reform som år 2011 infördes av den moderatledda regeringen och dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Det är en av de större kulturpolitiska omstruktureringarna under senare år, som förflyttade beslutsmakten över de kulturpolitiskt tilldelade medlen från statlig till regional nivå.
Poängen var en decentralisering, att regionerna skulle få göra egna kulturpolitiska prioriteringar och att beslut skulle fattas närmare medborgarna. Men redan för tio år sedan fanns en oro för att den kulturella kompetensen ute i regionerna inte skulle vara tillräckligt hög, samt en kritik mot att det skulle bli svårare att hålla vattentäta skott mellan politiker och kulturinstitutioner på mindre orter.
I och med Kultursamverkansmodellen fördelas alltså statliga medel via myndigheten Statens kulturråd till regionerna, som fördelar dessa vidare till regionala kulturverksamheter i sina län. Innan modellen infördes sökte regionala kulturinstitutioner statsbidrag direkt från Kulturrådet centralt. Dessutom står regionerna själva för hälften av finansieringen av de kulturverksamheter som får statsbidrag och kommunerna står för ytterligare en fjärdedel.
"Låter detta rörigt? Ja, svensk statsförvaltning är svåröverskådlig!"
Hursomhelst. Förra sommaren, 10 år efter att modellen infördes, tillsatte den förra, rödgröna regeringen en utredning för att ta reda på hur modellen fungerat.
Svenska Dagbladets tidigare chefredaktör och före detta chef för Sveriges Radio, Mats Svegfors, tillsattes som chef för utredningen. Den 20 april i år beslutade den nuvarande högerregeringen om tilläggsdirektiv: att undersöka möjligheterna för att minska den administrativa resursåtgången. Gruppen har nu arbetat i drygt ett år, rest runt i hela landet och talat med olika aktörer, byråkrater såväl som fria utövare av kultur. Den 27 september kom deras slutbetänkande på 300 sidor. Rapporten har titeln Kultursamhället - utvecklad samverkan mellan stat, region och kommun. Eller SOU 2023:58, vilket står för statlig offentlig utredning.
Utredningens huvudsakliga förslag handlar om att ytterligare decentralisera modellen, så att förhållandet mellan stat, region och kommun ska bli mindre hierarkiskt. Kommunerna ska både få mer ansvar och inflytande genom att de själva ska kunna söka medel, vilket enligt rapporten bör göra dem mer aktiva och intresserade av kultur. Argumentet för det här förslaget är att det är i kommunerna som samhällsservicen sker, nära medborgarna. Svegfors hänvisar till att kulturen ska få en mer aktiv roll inom skolor, handikappomsorg och integrationsarbete.
Från bildkonstens håll har Konstnärernas Riksorganisation, som organiserar landets konstnärer, uttryckt sig positiva till detta eftersom mycket av de konstnärliga verksamheterna ligger på kommunal nivå, inte regional. Det kan innebära att kommunala konsthallar, kollektivverkstäder och ateljéföreningar får en bättre ekonomi. Men det finns samtidigt en oro för att utredarna vill vidga det konstnärliga begreppet, vilket KLYS, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, påpekat skulle kunna innebära ett hot mot professionella kulturskapare om hobbyverksamhet ska tas in i modellen. Bildkonstnärernas företrädare är även oroade över att det nya området ”gestaltad livsmiljö” som inräknar arkitektur och design i det offentliga rummet, kan komma att ta resurser från konstnärers offentliga uppdrag, om det inte tillförs mer budget.
Samtidigt finns en stor risk med att ge kommunpolitikerna mer makt över konsten, då det är just där som överträdelser mot armlängds avstånd accelererat under de senaste åren. Kunskapen och intresset för konst hos anställda inom Sveriges kommuner och regioner varierar minst sagt rejält.
Men här kommer det andra viktigaste förslaget i utredningen in. Svegfors och hans grupp föreslår nämligen att en särskild lag instiftas som reglerar samverkan mellan stat, region och kommun. Enligt denna lag ska kommuner och regioner dokumentera och kunna bevisa för staten på vilket sätt de i detalj respekterar den konstnärliga friheten för att få tillgång till medlen. Detta är ett förslag som gillas av konstnärsorganisationerna, eftersom det innebär ett starkare skydd för den princip om armlängds avstånd som sedan flera decennier tillbaka varit gällande i svensk kulturpolitik, men som på senare år sett sig mer och mer hotad. Framförallt är det Sverigedemokratiska politiker, som i exemplet häromåret med Länsmuseet i Gävleborg där en lokal politiker krävde att museet skulle sluta visa samtida konst och fokusera på kulturarvet, ett övertramp mot armlängds avstånd som väckte ramaskri i museivärlden. Mats Svegfors har tidigare diskuterat en idé om något slags ansvarig utgivare med uppgift att skydda den konstnärliga friheten, på liknande sätt som medierna skyddas av sina ansvariga utgivare. Av någon anledning finns den idén inte med i det slutgiltiga betänkandet. Men lagen om skyddet för konstnärligt frihet liknar lagen om press- och yttrandefrihet, vilket är en intressant idé.
Trots förslag på revideringar framstår Kultursamverkansmodellen i utredningen fortfarande som roddig och otydlig. En mycket märklig sak är att Stockholm är den enda region som inte ingår i modellen, och ingen kan riktigt förklara varför. Vissa menar dock att en så stor kommun som Stockholms stad inte har lust att underkasta sig regionens politiker, och att det är därför utredningen föreslår att större kommuner inom modellen ska kunna ha sin frihet att själva söka medel från staten i framtiden.
Bild- och formområdet har hela tiden varit eftersatta i Kultursamverkansmodellen. Konsten kom med först 2018, och erhåller endast 1,3 procent av resurserna. Den nystartade branschorganisationen Bildkonst Sverige, som organiserar arrangörer som konsthallar och museer, har uttalat sig kritiskt om utredningen, eftersom den inte kommer med något förslag på hur konsten ska få en större del av kakan. De påpekar att deras medlemmar, arrangörerna av utställningar, är så underfinansierade att 50% av dem sagt att de kanske riskerar att läggas ned inom kort.
Sammanfattningsvis vill utredningen att kulturpolitiken ska komma närmare medborgarna genom kommunerna. Svegfors har flera gånger sagt att kulturen ska genomsyra hela samhället, därav har utredningen fått namnet Kultursamhället. Det låter som en fin vision, men de kommer inte med något tydligt förslag på hur det ska gå till. Svegfors har själv tyvärr varit lite för flummig i sina mediala presentationer och intervjuer de senaste dagarna. Han småpratar lite som den avslappnade seniora man med makt han är, och verkar inte riktigt inse vilket ansvar han har genom sin position. Jag hade önskat skarpare och tydligare strukturerade förslag av det här slutbetänkandet.
Det som händer nu är att utredningen går ut på remiss till flera olika organisationer inom svenskt kulturliv, sedan ska kulturministern och kulturdepartementet sätta sig in i rapporten och remisssvaren. I slutänden är det politikerna som bestämmer om hur kulturpolitiken ska struktureras i framtiden, och den här regeringen har ju i senaste budgeten valt att inte satsa på kultur, med fatala konsekvenser som alla som läser tidningarna kunnat höra om under de senaste månaderna. Men i dessa skakiga tider känns det i alla fall betryggande att ministern Parisa Liljestrand vid flertalet tillfällen har satt ned foten mot Sverigedemokraterna vad gäller frågan om armlängds avstånd. Nu står vårt hopp till att lagen om skydd av konstnärlig frihet klubbas igenom!
Fakta:
Kultursamverkansmodellen kom till 2011 och bygger på samverkan mellan staten, regionerna, kommunerna, civilsamhället och kulturskaparna.
Mats Svegfors har tidigare bland annat varit VD för Sveriges radio, landshövding för Västmanland och ordförande i Kulturrådets styrelse.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Läs fler av artiklar av Sonia Hedstrand här:
"Blickar av åtrå och aggression på kvinnokroppen på Fotografiska" >>
"Nationalistisk retorik i kulturkriget. Kommentar av Konstguidens Sonia Hedstrand" >>
