Arne Fälth

 07 januari 2025

Målningar och skulpturer. Stor utställning på Galleri Sanders övre plan.

Arne Fälth

Den intellektuelle visionären

Utdrag ur texten i boken om Arne Fälth

av Gunnar Lindqvist fil dr, fd länsmuseichef

I det småskaliga landskapet i södra Östergötland reser sig ett märkligt torn med en lökkupol över gårdsträden på den lilla gården Ängdalen.
En första blick för tanken till ett kyrktorn i Europas nordöstra länder, men vid närmare eftertanke så begriper man att det rör sig om en solitär. Tornet är byggt av en visionär som ett synligt tecken för frihet. Odalmannen på den egna gården målade tornet med sina astrologiska färger och avslu­tade det i det översta rummet med en mandala, en symbol för helheten.
På gården bor konstnären Arne Fälth. Det är han som strävar efter helheten i sin konst och i sitt liv. Själv säger han, att det han gör är hans egen verklighet. Så tornet är inte bara en dekora­tion på gården utan en del i den värld, i vilken Arne Fälth lever. Därför har han byggt sitt torn förstärkt med stål för att det skall kunna stå i tusen år. 

Arne Fälths konst är sprungen ur ett tillstånd mellan medvetande och dröm och har många motsvarigheter i 1900-talskonsten. När Wassily Kandinsky 1910 målade de första abstrakta bilderna säger han som kommentar: ”Alla former som jag någonsin behövde kom självmant, de framträdde färdiga framför mina ögon och jag behövde bara kopiera dem eller dök de upp under arbetets gång, ofta till min egen förvåning.” 

Arne Fälth har med sina träskulpturer befäst en plats i den offentliga konsten genom att dessa skulpturer köpts in till sjukhus, skolor och andra byggnader, där mängder med människor passerar. Det är tunga djurgestalter, arbetshästar, tjurar, som representerar naturens inneboende styrka och därmed också myten om sagodjuren, om urkon och den gåtfulla skapelsen. Hans sätt att skulptera i trä ger både en ytlig verklighetsbild och en expressionistisk kraft, som tangerar det mytiska. Det uppstår möjligheter att ge skulptu­rerna vitt skilda tolkningar. 

Hans djurskulpturer med kärlekspar ger däremot inte plats för olika tolkningar. Där är naturkraften så våldsam och så intensiv att men måste söka konstnärliga förebilder så långt bort som i den minoiska kulturen i den grekiska sagovärlden. Det karakteristiska för Fälths skulpturer är att han frigör dem ur träblocket precis som en marmorskulptör hugger fram figuren ur stenen. 

Arne Fälth har en förkärlek att skulptera eller tälja kvinnokroppar. Yppiga, svällande, sensuella med en fast förankring i jordens fruktbarhet och lantlivets vedermödor. De kan liknas med barockens keruber i altaruppsatser i svenska sockenkyrkor, skapade av självlärda konstnärer i bygden. I dessa kvinnogestalter finns en koppling till den gamla folkkonsten liksom till en av Arne Fälths idoler, Bror Hjorth, som ju också inspirerades av denna kyrkornas folkkonst. 

I många av dessa ”täta” verk går tankarna också till den engelske skulptören Henry Moores kroppstunga gestalter. Det är inget förvånande. Fälth kan sin konsthistoria och öser ur den som ur en källa med friskt källvatten, men han ingjuter i sina verk den blandning av ursprunglighet som hans mentala tillstånd kräver. Men för Arne Fälth rör det sig i första hand om skulpturer och först i andra hand om ett verkligt djur. Det rör sig om en kognitiv process. Han vet redan i förväg hur volymen och rörelsen skall vara. Hans filosofi grundar sig inte minst på filosofen Carl G Jungs teorier om det kollektivt omedvetna och om arketyper, som är gemensamma för alla människor på hela jorden.

Arne Fälth kallar det för den femte dimensionen, som för honom sammanfattar en kontakt med något som är en vilja att förstå en större verklighet. 

I Arne Fälths teckningar blir det expressionistiska draget framträdande. De är våldsamma, rörelserika, fyllda med sexualitet, aggression, andlighet och livskraft. Hans figurer är hoprullade, sammantryckta och lika täta som hans kvinnoskulpturer, men alltid mitt inne i en våldsam rörelse som om det vore ett förbiilande ögonblick. De kan ses som molnformationer som ständigt förändras men bibehåller kvinnokroppens former i olika faser. Med färgen skapar han mörka eller ljusa målningar, hotande eller fyllda av livsglädje. 

Akvarellerna är ofta tvåfiguriga, ett samspel mellan två parter och ibland ett mytiskt djur eller en svårbeskriven andevarelse. Dramatiken förhöjs med kraftigt orange som om det vore eld eller svalt skärt med kontemplativ verkan. Det är ett expressionistiskt formspråk som vilar på modernismens pionjärer som Picasso och Miro men också på Hans Arp. Men i grund och botten är det Arne Fälths dagboksmålningar och uttryck för hans mentala språk.

Danserska - Arne Fälth