TARIK KISWANSON - Becoming

Konstguidens Julia Hjertén har sett en spännande utställning på Bonniers Konsthall i Stockholm
TARIK KISWANSON  - Becoming

Spara som favorit

 03 maj 2023

I dagarna öppnade svenskpalestinska konstnären och poeten Tarik Kiswansons utställning Becoming på Bonniers Konsthall i Stockholm. Präglad av ett ärvt exiltillstånd samt erfarenheter av att leva i olika kulturer undersöker Kiswanson hur det är att befinna sig mellan, inuti och vid sidan om på en och samma gång.

Av Julia Hjertén

En båt på stormigt hav, till synes förlorad bland vågorna. I båtens mitt en karta över Halmstad. Verket med titeln Homebound inleder och sätter tonen för Becoming, Tarik Kiswansons soloutställning på Bonniers Konsthall. Kiswanson föddes i Sverige1986 till palestinska föräldrar i exil från Jerusalem. Flykten från hemlandet hade gått via Nordafrika och Jordanien innan familjen slutligen slog sig ned i Halmstad där konstnären föddes och växte upp. Som vuxen har Kiswanson fortsatt en närmast nomadisk, eller kosmopolitisk, livsstil och är utbildad vid St Martins i London och École Nationale Supérieure des Beaux-Arts i Paris. Numer är han bosatt i Paris och även tidvis i Amman. Internationellt är Kiswanson ett efterfrågat namn på den samtida konstscenen men i Sverige har han hittills varit ganska okänd. Becoming är hans första utställning i Stockholm.


Bild: Tarik Kiswanson Homebound, Kollage, 2020 39,5 x 29,5 x 3 cm. Foto: Hallands Konstmuseum

 

Poetiskt och hängivet konstnärskap som gestaltar rotlöshet och mellanförskap.
Född in i ett mellanförskap som en andra generationens invandrare gestaltar Tarik Kiswanson utifrån sin familjehistoria hur den komplexa positionen upplevs och kan förstås som psykologiskt tillstånd.
Med ett ofta minimalistiskt bildspråk utvidgar han sina personliga erfarenheter till allmänmänskliga och utforskar teman som minne, förlust, splittring, tillhörighet, rotlöshet, pånyttfödelse och det mänskliga tillståndet i stort. Via en mångfald uttrycksformer som poesi, teckning, skulptur, ljud och videokonst samt performance rör sig konsten mellan abstrakt och föreställande. Ofta är det stillsamt och poetiskt, noga genomtänkt och precist utfört i en sparsmakad färgskala.

Det är i kontrasterna mellan den strama, stilrena ytan och det starka, bitvis hjärtskärande innehållet som glöden liksom ligger och pyr i Tarik Kiswansons konst. Den filosofiska och teoretiska inramningen tillsammans med den avskalade estetiken liksom kyler ned det smärtsamma och känslomättade i konsten vars laddade innehåll drabbar först efter hand. Ett tydligt exempel på det är verket Cabinet som utgörs av två arkivskåp i stål, sådana som myndigheter förvarade medborgarnas register i förr. Verket refererar till konstnärens familjehistoria som flyktingar och asylsökande i Sverige - genom det avvisande, kantiga arkivskåpet medvetandegörs såväl byråkratins likgiltighet för den enskilde som den heta desperation som fyller den som står utanför.

Via klädesplagg länkar Kiswanson samman kulturer, generationer och platser.
I sitt konstnärskap har Kiswanson inspirerats av författaren och filosofen Édouard Glissant´s tankar om hur identiteter och kulturer skapas och omformas relationellt. Utställningens titel Becoming anspelar bland annat på dessa idéer om hur vi blir till i mötet med andra. Rätten att som minoritet leva jämställt utan krav på att förklara sig kallade Glissant rätten till opacitet - motsatsen till transparens ­­- och ett av verken i utställningen är inspirerat av begreppet. Det abstrakta verket Assembled Opacity är resultatet av multiplicerat avfotograferande med röntgenutrustning som konstnären fick låna nattetid på ett sjukhus. Bilden visar lager av röntgat tomrum som lagts samman och i delar av bilden är svärtan oerhört tät och ogenomsläpplig – opak.

I Passing Mother är det i stället moderns broderade, palestinska klänning ärvd i generationer, tillsammans med konstnärens egen hoodie och ett par Adidasbyxor som röntgats. Verket tillkom inför en utställning i konstnärens hemstad Halmstad förra året och i bilden är även ett historiskt plagg från trakten inkorporerat - så gestaltas via de ihoplagda klädesplaggen hur konstnären länkats till släktens tidigare generationer samt till de människor som tidigare levt på platsen som kom att bli familjens fristad. Verket är således helt i Glissant´s anda.

I Grandfather´s Blazer har den kavaj som morfadern bar då han tvingades lämna Jerusalem lagts på röntgenbordet för att granskas och det är svårt att inte beröras av den ensamma jackan. Röntgenundersökningarna ger givetvis ingen ytterligare förklaring eller kunskap om klädernas ägare utan blir snarare en bild av det omöjliga i att till fullo förstå varandra, vår historia och även oss själva.


Bild: Tarik Kiswanson, Grandfather´s Blazer 2022 (detalj) 245x150 cm.

 

Mystiska skulpturer.
I utställningen förekommer flera verk som tycks sväva viktlöst. Kiswanson intresserar sig för levitation som psykologiskt tillstånd. Känslan av att befinna sig flytande i luften kan bli särskilt märkbar för människor på flykt eller i exil; Utställningen är luftigt arrangerad och vitt dominerar, ljussättningen skapar dagsljus även i salar utan fönster och höjden i taket ger rymd som accentueras av ovala vitmålade skulpturer som placerats högt upp på väggar och i takhöjd. Jag ställer mig under en av dem, tittar upp mot skulpturen och drabbas av lätt svindel - så högt sitter den. Dessa enorma och mystiska vitmålade verk, Nests (rede, näste, bo på engelska) vars form inspirerats av kokonger, frökapslar eller ägg kopplar konstnären till pånyttfödelse, ännu inte förverkligade möjligheter eller till diaspora som ursprungligen kommer från grekiskans att så eller sprida ut. Själv upplever jag deras form och storlek som potentiellt hotfull och undrar vad det kan vara för enorm varelse eller växt de bär på? Särskilt obehagligt är det (för mig) när de placeras undertill verket The Cradle som färdigställts i samarbete med konsthallen. Verket består av en till synes generisk och nyköpt spjälsäng i vitt men som i själva verket är konstnärens egen barndomssäng. Den befinner sig nu högst upp mot konsthallens tak till synes uppburen på farlig höjd av den svävande Nest-skulpturen.

I ett litet inramat färgfotografi i en perifer del av utställningen återfinner vi den lilla spjälsängen. Där står konstnärens gravida mamma tätt intill den iförd en palestinsk klänning i svart och rött, och möter vår blick - hela vägen från 1986 då konstnärens pappa tog bilden. Även om spjälsängen i The Cradle är samma som den i fotografiet har den i installationen en helt annan och kyligare karaktär än den ombonade sängen i fotografiet, som de unga föräldrarna av omtanke ordnade för familjens spädbarn. Som om tiden backat till innan barnen fötts, då sängen bara var ett föremål utan affektionsvärde och kokongen ännu inte spruckit.


Bild: Tarik Kiswanson, The Cradle  2023.  Foto: Bonniers konsthall

 

Barnet återkommande i Kiswansons konst.
Vid fyra olika tillfällen under utställningsperioden kommer en performance, Anamnesis, att genomföras i konsthallen. Anamnesis är ett begrepp som refererar till Platons idéer om hur vi bär på minnen från tidigare liv och verket framförs av ett barn från Kungliga Svenska Balettskolan som bland annat kommer recitera konstnärens poesi. Barnet är återkommande i Kiswansons konst, som motiv och som skådespelare i performanceverk och videoverk. Han använder sig av barn som är ca 10 – 13 år, i en mellanålder strax innan medvetenheten om den egna identiteten och omvärlden tagit form. Barnen fungerar som både självklara och oskuldsfulla protagonister och konstnärens regi sker i respektfullt samarbete med skådespelarna som i olika grad är med och utformar verken.


Bild: Tarik Kiswanson, The Fall Video 9,42 min och Contact Sheet 2016 Stål 250 x 135 x 3 cm. Foto: Bonniers Konsthall.

I videoverket The Fall är det en marockansk skolpojke i ett klassrum som väger på stolen och låter en penna spela mellan sina fingrar. Konstnären låter den vardagliga scenen sträckas ut i oändlighet genom att spela upp den i slow motion; det vi ser utdraget i tid är stunden precis innan och under det att barnet faller handlöst bakåt - stunden då barnet liksom hänger och svävar i luften. Filmen gestaltar effektivt den psykologiska upplevelsen av att befinna sig rotlöst svävande mellan världar, och genom en väggklocka i bakgrunden förses den alldagliga scenen med existentiell botten.

Skulpturserie om tid, minne och ursprung. 
I den stora salen som nås sist i utställningen finns en serie rektangulära, gravstensliknande skulpturer, i mer eller mindre genomskinlig resin och plast, glest utställda på golvet. Jag uppfattar dem som en meditation över människans förhållande till tid, minne och idéer om ursprung; i en del har vardagliga föremål som familjen lyckades få med sig från hemmet i Jerusalem gjutits in, som silverbestick och en kulspetspenna konstnärens mamma i åratal signerat myndighetsdokument med. Och i blankt svarta In My Blood (2020) har konstnärens eget blod inlemmats. Verket adderar ytterligare ett lager till konstnärskapet och sätter ljuset på hur det i sin helhet går att likna vid en rituell praktik.  

Skrivandet är ett andra ben i Tarik Kiswansons konstnärskap vid sidan om det visuella och han har tidigare gett ut två diktsamlingar. I sin poesi rör han sig i samma sfär både i ton och ämnen som i sitt övriga konstnärskap och i samband med pågående utställning släpper han ytterligare en bok i samarbete med Bonniers Konsthall. Förutom hans poesi kommer bilder av konstnärens verk samt fotografier ur hans familjealbum att ingå.

Det är ett oerhört ambitiöst och hängivet konstnärskap som intagit Bonniers Konsthalls salar.  Kiswanson är sedan 2017 starkt efterfrågad på den internationella konstscenen. Samtidigt som Becoming pågår även en annan soloutställning med konstnären på Museo Tamayo i Mexiko City och där visas hans Vestibules som stockholmspubliken tyvärr får vara utan. Verken är över fyra meter höga och består av en mängd tunna, blanka metallband som fästade i taket hänger ned mot golvet och likt dervishers kjolar roterar i en virvelrörelse över golvet. Med sin dynamik hade Vestibules kunnat fungera som kraftfulla centralverk i Becoming, något som hade fått utställningen att lyfta ytterligare.

Performanceverket Anamnesis framförs 29 april,13 maj, 3 juni och16 juni.

Varje dag kl 13 och 15 ges en kort introduktion till utställningen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

LÄS MER AV JULIA HJERTÈN:

"Public Service - Nytt galleri i Stockholm vill ha den internationella konstscenen till Sverige".>>

 

LANDSCAPING - mötet mellan människa och natur

Det är invigningsdag för Landscaping – mötet mellan människa och natur på Uppsala konstmuseum och de många besökarnas s…

 12 september 2023

Julia Hjertén

Barbro Östlihn - Tidlöst och fascinerande måleri på...

Barbro Östlihn var en av få kvinnor som lyckades ta en plats i 1960-talets konstnärliga avantgarde i New York. I utstäl…

 06 juli 2023

Julia Hjertén

Stockholms gallerier säsongsöppnar!

Säsongens utställningar har dragit i gång och Konstguidens Julia Hjertén konstaterar att någon framtidspanik inte syns …

 27 augusti 2023

Julia Hjertén

Årets första utställningar har öppnat i Stockholm Ga...

Vi var många som trotsade snålblåsten och stretade ner mot Hudiksvallsgatan när Stockholm Gallery District 12 januari sl…

 19 januari 2023

Julia Hjertén

Public Service - Nytt konstgalleri i Stockholm

Av Julia Hjertén: När jag på fredagskvällen närmar mig Public Service Gallery har det redan mörknat och från galleriets …

 27 januari 2023

Julia Hjertén

Finstämd och vacker installation om förruttnelse och...

Hade whatever lives bends down öppnat i juni hade utställningen nog sett helt annorlunda ut, men nu är det höst både uta…

 20 oktober 2023

Julia Hjertén

Intervju med Tova Mozard om ny utställning

Tova Mozard, ILOVERUSS, 2023 (stillbild) Tova Mozard har under tjugo år filmat en av alla unika karaktärer med grusade H…

 21 november 2023

Julia Hjertén

Siri Elfhag målar en uppluckrad och smutsig. men obe...

RECENSION: "Slammet", Siri Elfhag, Norrtälje Konsthall3 februari - 30 mars Detta är en recension. Skribenten svarar för …

 21 februari 2024

Julia Hjertén

RECENSION: Habibi - The Revolution och Love

RECENSION:"HABIBI - THE REVOLUTIONS OF LOVE", GRUPPUTSTÄLLNING, MEDELHAVSMUSEET23 FEBRUARI - 23 FEBRUARI 2025 Detta är e…

 18 april 2024

Julia Hjertén

93% Människa - intervju med Helen Pynor

UTSTÄLLNING:BorderlinesHelen PynorThe CellUtställningen visas till slutet av april 2025. Detta är en krönika/recension. …

 05 juni 2024

Julia Hjertén