Ingela Ihrman är aktuell med soloutställningen Frutti di Mare på Malmö Konsthall. De tjugotal verk som visas har tillkommit under det senaste decenniet och kretsar kring typiska teman för konstnären såsom lust, begär, humor, längtan samt mytomspunna fenomen i naturen, bland dem verket Tarmtången som visades på Venedig Biennalen 2019.
Visst är det något Roland Dahlskt över Ingela Ihrmans performance-karaktärer? Jag tänker främst på paddan från Redskapsgymnastik samt grankotten i Granen Vandrar. Grodan som klumpigt försöker ta sig över plintar och bockar i en gymnastiksal som andas tidigt 90-tal och Grankotten som i sin bedårande kostym av kottfjäll rör sig egensinnigt över konsthallen och lämnar små frökapslar i siden efter sig. Något Dahlskt är det definitivt i hennes spetsfundighet samt air av magisk realism. Men även kvalitéer som för tankarna till såväl Elsa Beskow som Virginia Woolf.
Precis som i sin utställning Miss Brunnsviken på Carl Eldhs Ateljémuseum i Stockholm, så ligger flera av Ihrmans skulpturala kostymer utställda på golvet i konsthallen. Längst nere i västra hörnan av konsthallen hänger till exempel den marinblå hatten till performanceverket Jättemusslan prydligt på en pelare och nedanför den tillhörande câpen i blått siden, plast och akrylfärg. Till verket hör även tidningen Seaweedbladet, en tidning som Ihrman producerade och tryckte upp till invånarna i stadsdelen Seved i Malmö 2017 och där man bland annat kan läsa om Margaret Gatty, en viktoriansk societetsfru med stor passion för sjögräs. Tidningen lästes upp i ett skumbad av Ihrman utklädd i sin ensemble av förutnämnda hatt samt câpe till Jättemusslan.
Sara Bourke, chef på Carl Eldhs Ateljémuseum, vilka var dina tre favoriter bland verken på Ingela Ihrmans utställning Miss Brunnsviken?
- Vi hade svårt att skiljas från samtliga verk här i ateljén men har man inte sett ett performance av Ingela Ihrman så har man verkligen något att se fram emot. Min personliga favorit i ensemblen är Ett Fikon, en skulptur och en tyst föreställning i en akt, om både tillblivelse och förfall. Den platsspecifika, monumentala skulpturen Nattens drottning och den festliga Krokanen vill jag också lyfta som favoriter från sommarens utställning. Ingela lyckades på sitt alldeles säregna sätt levandegöra ateljén på nytt, och det är fantastiskt att se hur hon i år på riktigt slår igenom publikt!
Ingela Ihrman, Ett fikon, 2020. Stillbild från video. Courtesy konstnären
Jag träffar Ingela två dagar innan vernissagen av Frutti di Mare på Malmö Konsthall. Sist jag träffade henne var bland snövita gipsskulpturer i Carl Eldhs ateljé, efter det att hon precis framfört Ett Fikon. Nu presenteras i stället hennes alster på konsthallens ljusa grangolv och inramas av de stora panoramafönsterna ut mot Malmö Opera.
- I egenskap av konstnär har jag som jobb att våga släppa fram mina fantasier och lekar. Jag ägnar ju mina dagar att förverkliga dem. Så jag tror att de kommer inifrån mig och är bara så som man dagdrömmer, konstaterar Ingela när jag frågar henne vart hon får alla sina underbara idéer i från?
Ingela fortsätter med mjuk pondus:
-Jag tror man behöver tro på någonting och jag behöver tro på konsten. För konsten är också hopplös, omöjlig och meningslös fram tills man börjar tro på den. Det finns någonting i lek och att ta någonting på allvar, det handlar om att bry sig. På samma sätt som att anlägga en trädgård, där det inte varit någon före, att man arbetar och bryr sig, fastän det är dåliga förutsikter.
Det känns som att förvandlingen är ett centralt tema i ditt konstnärskap?
- Ja, det är väl det. Att bli någon annan, men även en fråga vem är jag? Och att jag kan ställa den frågan genom att bli någon annan. Eller också blir jag en del av det, för det är ju fortfarande jag där innanför kostymen. Om jag står framför någon utklädd till Jättenäckros, vem är jag då? Är jag en människa utklädd till Jättenäckros eller är jag Jättenäckrosen?
En av mina favoritkaraktärer är definitivt grankotten i det performativa verket Granen vandrar, kan du berätta lite mer om uppkomsten till den?
- Grankotten kom från att jag läste att granen vandrade inifrån norr när inlandsisen drog sig tillbaka från Norden efter senaste istiden. Jag tyckte det var kul att tänka sig att man pratar om att granen vandrar. Att tolka vetenskaplig text bokstavligt, det finns någon poesi i den torrheten i hur man använder språk som jag ville visa på. Sen är ju kottar fina i sig och det var fint att få klura ut hur den där kott-spiralen fungerar. Fjällen är faktiskt gjorda av kompostpåsar, det var ett material som fanns tillgängligt och var gratis.
En annan fascinerande varelse är uttern i verket Giant Otter Giving Birth, hur hittade du inspiration till den?
- Det var lite slumpartat att det just blev en utter. Jan Lindblad, en filmare som på 60–70-talet gjorde naturfilmer från Sydamerika, brottades en gång med en anakonda i en flod och det har jag uppehållit mig vid, han hade en tam jätteutter som hette Waia och han filmade de där jätteuttrarna, så det är därför bara, det hade kunnat vara ett annat stort brunt pälsdjur, men jag tyckte att det passade bra.
Granen vandrar, stillbild från Ingela Ihrmans performance. Courtesy konstnären
Det är något som är så underbart i eskapismen i dina verk, är det något du uttalat strävar efter?
- Jag tycker inte att det är eskapism, jag tycker det är att man spottar snö, att man insisterar på något som man själv tror på. Man kan även prata om förtrollning, att man behöver få känna att någonting är magiskt, det har moderniteten tappat genom rationaliteten tycker jag.
Jag är så nyfiken på dina materialval, vill du berätta lite mer om hur du väljer dem?
- Fröerna till grankotten är till exempel gjorda av siden och kartong. Det är väldigt mycket med materialen, det börjar ofta där.. Att jag vill göra någonting, och jag bruka utgå från vad jag har lust att ha i händerna samt vilka material jag har tillgång till. Jag tycker främst om att jobba med sådant som jag hittar i naturen. Men frökapslarna i siden, vilka är en del av grankotten kommer från det sidenmaterialet som blev över från verket Tarmtången till exempel. Jag strävar efter att hålla på med material som jag tycker om, som de där fjädrarna på utställningen på Carl Eldh som var gjorda i siden, vass och gelatin.
Hur går du till väga rent praktiskt, från själva idén till produktionen av kostymen eller skulpturerna?
- Jag tänker väldigt mycket, till exempel på hur ett kottefjäll är - det är både hårt och mjukt, men hur sitter de fast? Oftast hittar jag en rytm, i en kotte är det kanske 50 kottefjäll och då får man göra en i taget, det påminner ofta om hur det är att baka bullar, att man gör en stor deg och sen så gör man alla. Sådana processer tycker jag är kul, att dra i gång något stort, göra det effektivt och sen bli klar.
Ingela Ihrman, 2023. Foto: Helene Toresdotter
INGELA IHRMAN
FRUTTI DI MARE
30 SEPTEMBER - 14 JANUARI
MALMÖ KONSTHALL
Under utställningsperioden kommer det att finnas flera chanser att uppleva Ihrmans performance verk, bland dem Fikonet, Redskapsgymnastik och Jättenäckrosen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Denna artikel är skriven av fristående skribent. Skribenten svarar för åsikter i texten.
"På trädspaning med konstnären Peter Frie" >>
