Under Tensta Centrum ligger sedan 1998 en konsthall. För den här installationen passar det mörka rummet med lågt i tak bra. Den centrala delen av Oscar Laras Mining Life består av en drömlik by av kulisser, fragment av rum och byggnader. Ljussättningen skiftar som på en scen, samtidigt som ljud likt en radioteater kommer ur högtalare från olika hörn.
Preventive Custody heter detta centrala verk som upptar större delen av rummet. Konstnären har arbetat tillsammans med sex kvinnor som genom trafficking förts till de samhällen som skapas kring guldgrävarindustrin i området Madre de Dios i Amazonas. Kvinnornas berättelser har bearbetats av en dramaturg och utvecklats till en pjäs som de själva åkt runt och spelat i gruvområdena. Scenen domineras av byns bar, där kvinnor tvingades till prostitution, fängelset där de hamnat, blandat med andra miljöer de minns från sina hem. I Tensta spelas en kortversion av föreställningen upp med röster av svenska skådespelerskor med latinamerikansk bakgrund.
Ett annat viktigt verk i utställningen har titeln Within Heritage Movements och handlar om en stor samling 2000 år gamla peruanska textilier, som plundrades ur en grav på Paracashalvön i södra Peru på 1930-talet och i hemlighet smugglades ut ur landet genom att en svensk konsul skickade dem med diplomatpost. Oscar Lara kom i kontakt med dessa antika textilier då han 2008 bjöds in att delta i en utställning på Världskulturmuseet i Göteborg. Återbördande av gamla konstskatter som oftast kommit till västerländska museer genom krig och plundring har sedan några decennier varit en stor fråga i museivärlden.
Tanken med att bjuda in en peruansk konstnär till en utställning med titeln En stulen värld var nog att problematisera. Men konstnären kände sig obekväm som alibi och tog det hela ett steg längre. Han började spåra historien om tygernas ursprung, genom ett omfattande konstnärligt forskningsprojekt som utmynnade i en doktorandtjänst på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Det vi ser här är resultatet av det långa arbetet. Med hjälp av svenska textilkonstnärer har han utfört en kopia på ett av tygerna, och övertygade peruanska ambassaden i Stockholm att skicka den med diplomatpost till Peru, där tyget sedan visades på MALI, konstmuseet i Lima år 2018.
Uppståndelsen kring dessa textila konstskatter ledde till att peruanska staten krävde tillbaka dem. När de äkta textilierna slutligen återlämnades år 2021, skickades kopiorna som Lara initierat tillbaka till Världskulturmuseet i Göteborg.
I utställningen i Tensta visas nu den nutida kopian av det gamla broderiet, en video som dokumenterar hela händelseförloppet samt ett till verk som ingår i projektet, A Fourth Life? en berättelse i serieform om historien, baserat både på historiska kunskaper, konstnärens upplevelser och känslor.
" Är det viktigare att arbetet behandlar behjärtansvärda frågor, har genomförts på ett sjysst och respektfullt sätt, genom demokratiskt samarbete med rätt människor, än hur gestaltningen av verken till slut ter sig?
Det fjärde verket i utställningen, Searching for Power on the Collective Laugh, är en 40 minuter lång enkanalig video, som dokumenterar ett samarbete som konstnären haft med gatukomiker i Lima som bearbetar den komplicerade och okontrollerade situationen med guldgruvor i Amazonas, som staten försöker ta kontroll över för att sälja ut till stora bolag. I sviterna av den globala finanskrisen 2008 uppstod ett nytt intresse för guld som en säker investering, vilket ledde till en slags guldrusch i ett område i Amazonas där konstnärens pappa kommer ifrån. Förstörelsen av naturen, korruption och militärt våld mot gruvarbetare är tunga ämnen som bearbetas av skådespelarna i det offentliga rummet med hjälp av humor och skratt.
Sammantaget är det många viktiga och intressanta geopolitiska frågor som avhandlas i den här utställningen. Konstnären samarbetar med många olika aktörer, textilhantverkare, skådespelare, gruvarbetare, traffickade kvinnor, en scenograf, en serietecknare, en dramaturg etcetera. Han använder sig av Agusto Boals tekniker från Theatre of the Opressed i sina deltagarbaserade verk. Allt är som en enda lång social workshop som pågått i 15 år. Han skriver att han vill dela med sig av de resurser han fått tillgång till i Sverige, bland annat genom sin doktorandstjänst och andra forskningsmedel. Så långt är allt sympatiskt.
Men hur ser egentligen resultatet ut för oss som besöker Tensta konsthall?
Scenografin med radioteatern känns ganska splittrad, det är svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå vad som händer för den som inte redan läst på ordentligt. Den långa dokumentära videon är oredigerad och tålamodsprövande. Historien om de antika textilierna är intressant men liknar mer en pedagogisk presentation på ett historiskt eller etnografiskt museum.
I väggtexter och medföljande informationsblad läser jag att Tensta konsthall sedan flera år tillbaka arbetar med frågor om migration och förflyttningar, vilket passar bra ihop med curatorn Lisa Rosendahls inriktning mot senmodernitet och ”extractivism”, vilket jag antar betyder kapitalistisk exploatering av naturresurser och människor. Ytterst viktiga och angelägna ämnen alltihop! Jag förstår varför de valt att visa Oscar Lara i denna kontext.
Jag har endast en invändning:
Är det viktigare att arbetet behandlar behjärtansvärda frågor, har genomförts på ett sjysst och respektfullt sätt, genom demokratiskt samarbete med rätt människor, än hur gestaltningen av verken till slut ter sig?
Om betraktaren inte kan uppleva och förstå verken i sig själva utan är beroende av att få dem förklarade för sig genom diverse texter, då känns det inte som att konstnären har lyckats med sin uppgift; att kommunicera genom sin konst.
MINING LIFE
OSCAR LARA
TENSTA KONSTHALL
6 OKTOBER – 28 JANUARI 2024
-------------------------------------------------------------------------------------------
Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Läs mer av Sonia Hedstrand: