Karin Broos på Liljevalchs

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART SOL på Liljevalchs. Ett storslaget filmiskt skymningsland.
Karin Broos på Liljevalchs

Spara som favorit

 02 juni 2023

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART SOL på Liljevalchs. Ett storslaget filmiskt skymningsland.

Precis som våra kroppar, slår det mig, så består 70% av Karin Broos målningar av vatten. Hav. Sjöar. Vattendrag.Tårar.

När jag långsamt rör mig mellan dukarna på Liljevalchs, säkert ett hundratal till antalet, är det som om jag sugs in i ett slags långsam filmberättelse, ett skymningsland befolkat uteslutande av kvinnliga skådespelerskor. Unga, vackra, inte sällan tankfullt bortvända, med något annat för ögonen. 

  "Filmiskt förförande och stillsamt melankoliskt, inåtvänt." / Staffan Bengtsson

 

Då och då förekommer Karin själv, som i de varma vilsamma bilderna från sjukdomsperioden. De som kanske mest för tankarna till Ola Billgren när han hade sitt, av Gerhard Richter inspirerade, fotorealistiska 70-tal. En annan gång skymtar hon i en spegel till ett av döttrarnas sminkbord, med kameran i högsta hugg. Som van Eyck, ni minns, holländaren från 1400-talet som var den förste att bekänna färg sådär som konstnär via en avslöjande/deltagande spegling när han målade sin förtjusande sak av paret Arnolfini.

Jo, detta är en målning, det är inte en pipa, i kulisserna lurar konstnären som älskar att måla. Och fotografera.


Karin Broos, Demondays 1, 2015. Akryl på duk. Foto: Konstguiden

 

Karin Broos kärlek till bildvärlden är som själva ljuset som bär hennes målningar. Inget teoretiserande, ingen distans, bara den ena penseldraget som ger det andra. Handen för, penseln följer. Om det inte lät så förbaskat banalt skulle jag dra till med kärleksmåleri.

Penslar som älskar sin duk.

Hon slog igenom sent, på väg mot de sextio. Framgångarna var formidabla men hon stod rycken. Hon hade mognaden. Hon visste vad hon sysslade med. Hon fortsatte det hon påbörjat. Hon lämnade inte sig själv för Marknaden.

I utställningskatalogen, som också är bok utgiven på Bonnier Fakta, sakligt formgiven av Patric Leo, säger hon i ett samtal med Liljevalchs utställningsansvarige Isak Nilsson att hon har en undergångskänsla. Och att den känslan ”påverkar såklart måleriet”.

Lite tidigare i samtalet konstaterar hon lakoniskt: Man kan ju aldrig riktigt nå en annan människa.

Bilderna kommer emellan eller upphäver?

Ensamhet av olika slag. På hotellrum och i restauranger, med eller utan småbarn. Men inpå livet. Ofrånkomlig.

Och dessa tre vackra döttrar. Bland speglar och smink och ansikten som kommer och går, in i kameran eller bort från kameran. Det är så otroligt mycket ömhetslängtan i detta måleri, så många händer som sträcker sig efter andra händer, andra kroppar.


Karin Broos, Mörk spegling, 2010, Akryl på duk. Foto: Konstguiden 

 

Filmen rullar på. Karin Broos har den där Andy Warholska besattheten i människorna omkring sig – eftersom hon bara vill stanna hemmavid, aldrig resa, dessa barn och barnbarn och deras computers och mobiler. Samt hästarna. Och hundarna.

Kvinnor endast. Om vi bortser från barnbarnspojkar. Broos måleri, bortom den tekniska skickligheten, filmar oavbrutet närgånget intimt den här folkviseaktigt sugande dansen över vattnet som ett både livgivande och dödsgivande element. 

Vi kommer och går. Det pågår. Gryningsljus och skumningshimlar. Speglingar och skuggor.


Karin Broos, Mot djupt vatten, 2020. Akryl på duk. Foto: Konstguiden

 

Målningarna har till en del blivit mörkare med åren; dunklare.

Broos skymningsland utspelar sig i scener ur familjelivet men de handlar också om något större, om hennes upplevelse av samtiden som ett deprimerande undergångsland. Klimat och politik åt skogen helt. Hon säger så och hon, som bor i Värmland med kalhygge som kryper allt närmare inpå knuten, är fysiskt drabbad – jag ser det speglas i bild efter bild, sekvens efter sekvens, oavsett om det kallas Berlin eller Fryken.

Hur sa nu han Oswald Spengler? Untergang des Abendlandes.

Det är en i stora stycken fantastisk utställning av en konstnär som med åren verkar trivas allt bättre med ensamheten vid staffliet i ateljén. Där hon kan måla en gardin så tunn som ett andetag. Eller dra ett hav som täcke över sängen.

Att hänga en omfattande utställningen som SVART SOL görs inte i en handvändning, men Nilson och Broos och deras team i konsthallen har gjort ett förtjänstfullt arbete. Även ljussättningen, signerat Emma Gästrin, underkastar sig måleriets egna valörer med stor känslighet, tycker jag.

I filmen Ögonblick av liv, ögonblick av död, som gjorts av dotter Sara, och som visas i en av de mindre salarna, gläntar konstnären på funderingar kring liv och skapande. Tänk om vi fick sådan bakgrundsfilm varje gång en större utställning visades här!


Karin Broos, Den vita hästen, 2019. + Häst i vila, 2019 + Kolik, 2019. Alla är akryl på duk.

Den publik som minns Karins utställning på Waldemarsudde 2015, minns kanske en starkare intimitet och mer av kammarspel.
På Liljevalchs får hon chans att breda ut vingarna helt, men, tycker jag, utan att förlora intensitet; stora målningar som de tidigare aldrig visade, Nattvandrare (2021) och Mot djupt vatten (2020) ökar inte minst på den cinematografiska upplevelsen av hennes verk.

Skulle jag önska något mer skulle jag önska en lödigare katalog/bok, Karins egna texter hade jag gärna sett fler av.

Vid åtminstone ett par tillfällen måste jag gå fram till dukarna, ända in i färgen, för att konstarea att det inte är frågan om hägringar.
Som om det fanns ett glapp mellan duken och målningen. Som om bilderna svävade, inte helt låtit sig bindas vid sin duk.

Man kan ju aldrig riktigt nå en annan människa.

Något tycks förbli gåtfullt hägrande mellan oss.

LÄS INSTERVJU MED KARIN BROOS I SOMMARENS UTGÅVA AV KONSTGUIDEN - ute 15 juni 

---------------------------------------------------------------------------------------------

Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson >>

CHARLOTTE GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN - Läs vad Staffan Bengtsson tycker om hennes nya skulptur >> 

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 1

Konst man träffar på Jag är nog inte den ende som under pandemin mer än en gång hunnit reflektera kring närvaron av kon…

 29 september 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 2

Med FÄRGEN som vapen? Medan grå moln av krut och damm drar in från öster har Staffan Bengtsson botaniserat i aktuell k…

 27 oktober 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 3

INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtss…

 10 november 2022

Staffan Bengtsson

GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN

När blir en kropp ett väsen?      En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på…

 30 maj 2023

Staffan Bengtsson

Nästan där, nästan viktlösa. - Maria Friberg på Thi...

Nästan där, nästan viktlösa. I mer än 100 år har de mer eller mindre suttit i orubbat bo. I sal efter sal, uppbackade a…

 28 september 2023

Staffan Bengtsson

ANN-SOFIE BACK - Från jaktmarkerna på Götgatan

Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår…

 09 februari 2023

Staffan Bengtsson

En runda i målarens trädgård - Recension av utställn...

Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten. De stora h…

 12 februari 2023

Staffan Bengtsson

Laurie THE HYPE Anderson – men hur bra är det?

Nej, jag har aldrig tillhört Laurie Andersons trogna skara av groupies. Det är lika bra att bekänna. Men när amerikansk…

 19 april 2023

Staffan Bengtsson

Mycket svensk natur på Liljevalchs Vårsalong 2023

      Staffan Bengtsson, Konstguiden,  möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023    När jag vandrar runt bland…

 23 februari 2023

Staffan Bengtsson

JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Den här utställningen har jag verkligen sett fram emot. Att den överträffar mina största förväntningar gör ingenting mi…

 26 januari 2023

Staffan Bengtsson

HOT SET - Wolgers förgyllda ögonblick

Dan Wolgers nya utställning på Galleri Hedenius i Stockholm sätter Staffan Bengtsson tankar i rörelse. En konst bara det…

 22 februari 2023

Staffan Bengtsson

I höst regnar det män på Thielska Galleriet

Inför utställningen NÄSTAN DÄR/ALMOST THERE på Thielska Galleriet cyklade Konstguidens Staffan Bengtsson ut till museet…

 12 oktober 2023

Staffan Bengtsson

Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag

Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap. Staffan Bengtsso…

 05 februari 2024

Staffan Bengtsson

Liljevalchs dansar och ler?

Som alltid, höll jag på att säga, är det knökfullt både på golv och väggar när Liljevalchs slår upp portarna till Vårsa…

 11 februari 2024

Staffan Bengtsson

Lena Cronqvist - "Kanske ordnar det sig när jag komm...

I mars öppnar Konstakademien i Stockholm en stor inventering av Lena Cronqvists hela konstnärsskap. Från tidigt 1960-tal…

 03 april 2024

Staffan Bengtsson

Konsten att leva i ljuset

RECENSION:Visioner. Katarina Löfström, 25 maj - 20 oktober Thielska Galleriet Detta är en recension. Skribenten svarar f…

 22 april 2024

Staffan Bengtsson

Får det vara en DESKTOP BABE!?

RECENSION:Cut the cake,Arvida Byström, 4 april - 4 augustiDunkers Kulturhus Detta är en recension. Skribenten svarar för…

 24 maj 2024

Staffan Bengtsson