JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Jockum Nordström. Så fri från samtidens glättigheter.
JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Spara som favorit

 26 januari 2023

Den här utställningen har jag verkligen sett fram emot. Att den överträffar mina största förväntningar gör ingenting mindre glädjande, säger Staffan Bengtsson som här recenserar Jockum Nordströms Inget papper, inga mynt på Liljevalchs konsthall, Stockholm.

Det är arton år sedan Jockum Nordström senast ställde ut såhär omfattande (fler än 100 verk) som i vår på Liljevalchs+. Förra gången intog han Moderna museet, nu fyller han två av konsthallens salar med helt nytt material -  textilierna, framtagna med hjälp av Handarbetets vänner, närmast dagsfärska. På många sätt en helt bedårande prestation- ljust och lättsamt hängt med avgående chefen Mårten Castenfors som lyhörd kurator.

Om Jockum Nordströms materiella enkelhet och barnsliga lekfullhet i ateljén har åtskilligt sagts. Beskrivningen stämmer även denna gång. Hans inte sällan frivola parningsakter, med lite utklätt 1700-tal som möter linjalernas 1900-talsmodernitet, får mig att minnas min egen systers lek med klippdockor som barn. Pappersbitarna häftar fast vid varandra, men bara sådär lagom, i nästa sekund kan kjolen eller klänningen falla av och blotta naket underliv. Mer pålitlig än så var inte funkisen; så skört, i alla dess former, är den mänskliga komedien, La Comédie humaine.

På vernissaget pratade Nordström om sig själv, inte utan ett leende, som Stockholmsskildrare. I sina blyertsteckningar är han stundtals besatt av byggnader och interiörer. Enligt konstnären fantasier men de påminner alltid om någon trist skola eller något ödsligt ämbetsverk man besökt. Det är rum som andas lika mycket ”målarmamsellen” Josabeth Sjöberg som betonbgbrutalisten Le Corbusier. Småstadsidyll vägg i vägg med Miljonprogram.

Nordströms teckningar har behållit sin spänst genom åren, hans originalitet och estetiska svärmeri ritar sig med blyertsens alla valörer ut i rymden och hem till barndomens älskade teckningsblock.

 

       "Det är inte svårt att älska detta konstnärsskap." / Staffan Bengtsson

 

Utställningsvy Jockum Nordströms utställning "inget papper, inga mynt" på Liljevalchs + 27 januari - 14 maj

 

Det är omöjligt att inte gripas av hur opåverkad denne romantiker och humorist tycks gå genom samtidens inställsamhet och glättighet.

Ibland pratas det om hans naivism men Jockum Nordströms faiblesse för det barnsligt lekfulla bottnar i långsamt och intimt umgänge med konsthistorien och konstens skrivna och oskrivna regler.

Den här gången fastnar jag i funderingar kring centralperspektivet, ett berättargrepp han använder med stor medvetenhet och glädje. Centralperspektivet var från början ett slags ”navigationsinstrument” och konstvetare brukar hävda att den första målning baserad på centralperspektivet signerades av arkitekten Filippo Brunelleschi på 1400-talet. Därefter löpte verkligheten linjärt bort mot horisonten i sådär en fem hundra år innan modernismens pionjärer återerövrade det subjektiva ögat från det som Ulf Linde kallade ”seendets rationalisering”.

Jockum Nordströms nostalgiska centralperspektiv värmer som centrallyrik och centralvärme, låter betraktaren ge sig iväg på alla sorters villovägar, bortom de parallella linjernas fångenskap.

Nordström avgör såklart själv vad som är långt borta och vad som är nära.

Vid sidan om dessa teckningar visas collage och akvareller och mer eller mindre viktlösa mobila skulpturer skapade av papper och stråltråd (som kan ha följt med några kavajer hem från kemtvätten). Det plingar och plockar här och var. Så skört och, upprepar jag gärna, bedårande i all sin oförstördhet.

Några större naturcollage i en färgskala som man minns från DDR-broschyrer och polska förpackningar är fönster av annat slag och väl förankrade i den sena modernismen.

Helt oväntat kan jag också komma att tänka på en gammal målarstöt som Torsten Andersson, men det tror jag att jag är ganska ensam om.

Allra nyast är tygapplikationerna som kallas Hem till fots och som hänger i trapporna mellan de två salarna. Textil är som allt först och främst material i Nordströms händer och klär denne välklädde estradör väl. Här kan säkert mer komma.

Kärnan i Jockum Nordströms värld? Att dagarna och nätterna gör sitt bästa men att de nog alltsomoftast bleknar bort i sina ansatser? Vad kan vi mer begära? Att den ekvilibristiska stapeln av tändsticksaskar som vi nyss så varsamt byggt upp inte ska rasa omedelbart…?

Utställningen pågår till 14 maj så alla borde hinna se, tack för det!

Staffan Bengtsson i granskar Jockum senaste konstverk på utställningen Inget papper, inga mynt på Liljevalchs + 

 

      Till sist: hade jag haft ett finger med i programsättningen på Liljevalchs hade jag passat på att ställa ut den ljuva Josabeth Sjöbergs i källaren istället för den utställning med Knut Andersson som mest känns ointressant och pliktskyldig. Josabeth och Jockum spelar på samma skönt spruckna stränginstrument, det hade givit sköna ekon.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 1

Konst man träffar på Jag är nog inte den ende som under pandemin mer än en gång hunnit reflektera kring närvaron av kon…

 29 september 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 2

Med FÄRGEN som vapen? Medan grå moln av krut och damm drar in från öster har Staffan Bengtsson botaniserat i aktuell k…

 27 oktober 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 3

INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtss…

 10 november 2022

Staffan Bengtsson

GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN

När blir en kropp ett väsen?      En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på…

 30 maj 2023

Staffan Bengtsson

Nästan där, nästan viktlösa. - Maria Friberg på Thi...

Nästan där, nästan viktlösa. I mer än 100 år har de mer eller mindre suttit i orubbat bo. I sal efter sal, uppbackade a…

 28 september 2023

Staffan Bengtsson

KARIN BROOS. Ett skymningsland, bortom ont och gott

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART …

 02 juni 2023

Staffan Bengtsson

ANN-SOFIE BACK - Från jaktmarkerna på Götgatan

Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår…

 09 februari 2023

Staffan Bengtsson

En runda i målarens trädgård - Recension av utställn...

Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten. De stora h…

 12 februari 2023

Staffan Bengtsson

Laurie THE HYPE Anderson – men hur bra är det?

Nej, jag har aldrig tillhört Laurie Andersons trogna skara av groupies. Det är lika bra att bekänna. Men när amerikansk…

 19 april 2023

Staffan Bengtsson

Mycket svensk natur på Liljevalchs Vårsalong 2023

      Staffan Bengtsson, Konstguiden,  möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023    När jag vandrar runt bland…

 23 februari 2023

Staffan Bengtsson

HOT SET - Wolgers förgyllda ögonblick

Dan Wolgers nya utställning på Galleri Hedenius i Stockholm sätter Staffan Bengtsson tankar i rörelse. En konst bara det…

 22 februari 2023

Staffan Bengtsson

I höst regnar det män på Thielska Galleriet

Inför utställningen NÄSTAN DÄR/ALMOST THERE på Thielska Galleriet cyklade Konstguidens Staffan Bengtsson ut till museet…

 12 oktober 2023

Staffan Bengtsson

Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag

Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap. Staffan Bengtsso…

 05 februari 2024

Staffan Bengtsson

Liljevalchs dansar och ler?

Som alltid, höll jag på att säga, är det knökfullt både på golv och väggar när Liljevalchs slår upp portarna till Vårsa…

 11 februari 2024

Staffan Bengtsson

Lena Cronqvist - "Kanske ordnar det sig när jag komm...

I mars öppnar Konstakademien i Stockholm en stor inventering av Lena Cronqvists hela konstnärsskap. Från tidigt 1960-tal…

 03 april 2024

Staffan Bengtsson

Konsten att leva i ljuset

RECENSION:Visioner. Katarina Löfström, 25 maj - 20 oktober Thielska Galleriet Detta är en recension. Skribenten svarar f…

 22 april 2024

Staffan Bengtsson

Får det vara en DESKTOP BABE!?

RECENSION:Cut the cake,Arvida Byström, 4 april - 4 augustiDunkers Kulturhus Detta är en recension. Skribenten svarar för…

 24 maj 2024

Staffan Bengtsson