Dubuffets dröm - Rå konst på Millesgården

Vad är konst? Vem är konstnär? Staffan Bengtsson har varit på Millesgården och sett en utställning som berör konstens innersta väsen.
Dubuffets dröm - Rå konst på Millesgården

Spara som favorit

 19 juni 2024

RECENSION:
L' ART BRUT
Konst som urkraft
1 juni - 1 september
Millesgården, Stockholm 

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.


Utställningsvy med konst av DIEGO i förgrunden, L'ART BRUT, Millesgården. Foto: Yanan Li

 

Professor Oscar Reuterswärd berättade för mig vid något tillfälle om en utställning som hans protegé Thea Ekström haft i Paris i början på 1960-talet. Det hade vimlat av kändisar på vernissaget, inklusive premiärministern Georges Pompidou. Till utställningen kom även Jean Dubuffet, som ju då tillhörde konstvärldens mest omskrivna och hyllade. Dubuffet hade klivit in och på stående fot köpt en av Theas egensinniga målningar för att ta med till sitt Musée de L´Art Brut nere i Schweiz. Reuterswärd var mäkta förtjust.

Den banbrytande Jean Dubuffets befriande öga för konst och skapande i konstens utmarker kan vi nu ta del av på Millesgården. Här visas verk från detta unika museum i Lausanne, som numera huserar över 70 000 verk skapade av upphovspersoner utanför konstens etablerade domäner. En ”rå konst” som ofta tillkommit på slutna institutioner, både vårdinrättningar och fängelser. Det är konstnärer som aldrig skulle nått utanför dessa murar om inte Dubuffet spårat upp dem och tagit dem under sina vingars beskydd. Enligt Dubuffet var detta människor helt opåverkade av kulturella bilder och formellt konstmedvetande.

Här bevittnar vi en konstnärlig verksamhet som är helt ren, rå, återuppfunnen i hela sitt varande av dess skapare, baserad enbart på dens egna impulser. Konst i vilken uppfinningsrikedomens funktion manifesteras, och inte den, som ständigt ses i kulturkonsten, av kameleonten och apan… (Jean Dubuffet, 1949)



Vänster: Aloïse Corbaz, 1929. Höger:Adolf Wölfli, 1917 ©Olivier Laffely Collection de l’Art Brut, Lausanne
  

Ja, med sin informella, nästan naivistiska, estetik i bagaget var det naturligt för Dubuffet att fångas av ”särlingen” och drömmen om en autentisk mänsklig skaparkraft, så som den bland annat formulerades av psykiatern Hans Prinzhorn och lyftes fram av den amerikanske filosofen Herbert Mead. Det var en av många grenar på modernismens frigörande projekt. 

Bilderna som nu hänger på Millesgården ger en om inte revolutionerande så ändå smått uppfriskande tillfälle att se konst bortom etablerade konstbegrepp. Men Dubuffets samlande av verk signerade upphovspersoner långt ifrån gallerivärlden var också en dröm. 
Det var en dröm om det oförstörda barnet. En kärlek till Kaspar Hauser och det vita papprets obefläckade oskuldsfullhet. I verkligheten en definition som kanske inte höll hela vägen, men den riktar vår uppmärksamhet in i seendets själva kärna och den är full av humanistiska förhoppningar.


Aloise Corbaz, L'ART BRUT, Millesgården. Foto: Yanan Li

” Tidningspapper, billiga färgpennor, sytråd, saft. Cigarrettpapper! Många gånger enkla verktyg. Som förstås också blir till vittnesmål om tillkomsthistoria, skapandevillkor . 


Aloise Corbaz
härliga kvinnokroppar har mycket sekelskifte och kanske Beardsley i sig. Hon hade en bakgrund som sömmerska hos tyske kejsaren Willhelm II och var en av de första som Dubuffet samlade på sig. Bland materialen: växtsaft och tandkräm. Corbaz kan man förresten se också på Venedigbiennalen denna sommar och det är svårt att inte tjusas av Corbaz´svärmerier.

Adolf Wölfi, ett övergivet barn som tjänat som getherde och dräng och som för en herrans massa år sedan även hade separatutställning på Moderna museet. Hans detaljerade kalejdoskopiska visioner kunde vara både antika och 1960-tal. Julie Bars blyertsteckningar drar mer åt det riktigt ”oskolade” hållet, tänk Björnjägarn Rundgren så vet ni. Och Angelo Meani vars porslinsfigurer byggts lite som hos Arcimboldo och Olle Nyman. Det är idag inte svårt för en konsttränad publik att känna igen sig här och där. Jag ser också ekon från bondvävnader och allmogekonst, som givetvis omgivit många av upphovspersonerna. 

Millesgårdens urval, som gjorts tillsammans med Collection L´Art Brut i Lausanne, är inte jättestort men rikt på den sortens nerv som vittnar om liv och död. Dubuffets insats för såväl upphovspersoner och konsten som sådan gör mig tacksam, också om det bara var en dröm. Hans frågor kring konstens legitimitet behövdes och behövs. Thea Ekström lär förresten (fortfarande enligt Oscar Reuterswärd) ha gått fram till Pompidou på sitt vernissage och frågat om också premiärministern tillhörde konstnärerna... Jag kan se hur frågan måste ha fått Dubuffet att le belåtet.


Vänster: Julie Bar. Höger: Justine Python. Bägge led av psykisk ohälsa och var intagna på kliniker när dessa gjordes.

Och själva hängningen då? Det var bra bättre tryck på det historiska materialet senast, när Jacqueline Marval gästade konsthallen. Den här gången har man gjort det lite lätt för sig och förlitat sig på traditionell hängning och funktionella montrar. Fri konst kräver friare tillslag, fräckare gestaltning – en viss känsla av pliktskyldighet smyger sig annars lätt på i den här sortens utställningsprojekt.

Som institution på Stockholms konstkarta förstärker Millesgården alltmer sina folkbildande ambitioner. Närmast väntar storfrämmande från Wiener Werkstätte. Då hoppas jag kreativiteten från Josef Hoffmann & Co smittar av sig. 

L' ART BRUT
Konst som urkraft
1 juni - 1 september
Millesgården, Stockholm 

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer av Staffan Bengtsson:

"Recension: Får det vara en DESKTOP BABE? Arvida Byström på Dunkers Kulturhus" >>

"Konsten att leva i ljuset. Katarina Löfström på Thielska Galleriet" >>  

"Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag" >>

"Recension: Vårsalongen 2024 - Liljevalchs dansar och ler? ">>

"Kanske ordnar det sig när jag kommer till Koster. Intervju med Lena Cronqvist"

 

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 1

Konst man träffar på Jag är nog inte den ende som under pandemin mer än en gång hunnit reflektera kring närvaron av kon…

 29 september 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 2

Med FÄRGEN som vapen? Medan grå moln av krut och damm drar in från öster har Staffan Bengtsson botaniserat i aktuell k…

 27 oktober 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 3

INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtss…

 10 november 2022

Staffan Bengtsson

GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN

När blir en kropp ett väsen?      En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på…

 30 maj 2023

Staffan Bengtsson

Nästan där, nästan viktlösa. - Maria Friberg på Thi...

Nästan där, nästan viktlösa. I mer än 100 år har de mer eller mindre suttit i orubbat bo. I sal efter sal, uppbackade a…

 28 september 2023

Staffan Bengtsson

KARIN BROOS. Ett skymningsland, bortom ont och gott

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART …

 02 juni 2023

Staffan Bengtsson

ANN-SOFIE BACK - Från jaktmarkerna på Götgatan

Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår…

 09 februari 2023

Staffan Bengtsson

En runda i målarens trädgård - Recension av utställn...

Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten. De stora h…

 12 februari 2023

Staffan Bengtsson

Laurie THE HYPE Anderson – men hur bra är det?

Nej, jag har aldrig tillhört Laurie Andersons trogna skara av groupies. Det är lika bra att bekänna. Men när amerikansk…

 19 april 2023

Staffan Bengtsson

Mycket svensk natur på Liljevalchs Vårsalong 2023

      Staffan Bengtsson, Konstguiden,  möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023    När jag vandrar runt bland…

 23 februari 2023

Staffan Bengtsson

JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Den här utställningen har jag verkligen sett fram emot. Att den överträffar mina största förväntningar gör ingenting mi…

 26 januari 2023

Staffan Bengtsson

HOT SET - Wolgers förgyllda ögonblick

Dan Wolgers nya utställning på Galleri Hedenius i Stockholm sätter Staffan Bengtsson tankar i rörelse. En konst bara det…

 22 februari 2023

Staffan Bengtsson

I höst regnar det män på Thielska Galleriet

Inför utställningen NÄSTAN DÄR/ALMOST THERE på Thielska Galleriet cyklade Konstguidens Staffan Bengtsson ut till museet…

 12 oktober 2023

Staffan Bengtsson

Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag

Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap. Staffan Bengtsso…

 05 februari 2024

Staffan Bengtsson

Liljevalchs dansar och ler?

Som alltid, höll jag på att säga, är det knökfullt både på golv och väggar när Liljevalchs slår upp portarna till Vårsa…

 11 februari 2024

Staffan Bengtsson

Lena Cronqvist - "Kanske ordnar det sig när jag komm...

I mars öppnar Konstakademien i Stockholm en stor inventering av Lena Cronqvists hela konstnärsskap. Från tidigt 1960-tal…

 03 april 2024

Staffan Bengtsson

Konsten att leva i ljuset

RECENSION:Visioner. Katarina Löfström, 25 maj - 20 oktober Thielska Galleriet Detta är en recension. Skribenten svarar f…

 22 april 2024

Staffan Bengtsson

Får det vara en DESKTOP BABE!?

RECENSION:Cut the cake,Arvida Byström, 4 april - 4 augustiDunkers Kulturhus Detta är en recension. Skribenten svarar för…

 24 maj 2024

Staffan Bengtsson

Fått nog av HILL!? Omöjligt!

RECENSION:Carl Fredrik Hill & Fanny Churberg – mot ett nytt landskap19 april- 15 septemberSven-Harrys Konstmuseum, S…

 27 juni 2024

Staffan Bengtsson

SOLROSOR är mycket mer än VAN GOGH

UTSTÄLLNINGI Follow the SunSolrosor i konsten 1889-202429 juni  - 5 januari 2025Artipelag, Stockholm  Detta är en recens…

 01 juli 2024

Staffan Bengtsson