Laurie THE HYPE Anderson på Moderna Museet – men hur bra är det?

Amerikanskan Laurie Andersons stora pågående utställning på Moderna Museet har genomgående fått mycket goda recensioner. Ikon och legend, ett konstnärligt geni. Utställningen, som kan ses till september, fick Konstguidens Staffan Bengtsson att gruva sig lite över tillståndet i konstbevakningen.
Laurie THE HYPE Anderson på Moderna Museet –  men hur bra är det?

Spara som favorit

 19 april 2023

Nej, jag har aldrig tillhört Laurie Andersons trogna skara av groupies. Det är lika bra att bekänna.

Men när amerikanskan nu flyttade in på Moderna Museet - hon stannar ett drygt halvår - ville jag ge konstnärskapet en ny chans att prata med mig. Jag har haft fel förr och få saker känns väl så befriande som när man gör ett omtag på allvar, öppnar upp på vid gavel helt enkelt. Gör sig mindre. 

Så där vandrar jag. Genom svarta rum tillsammans med andra och mycket nervöst entusiastiska besökare och jag väntar på att Laurie Anderson ska vända sig också åt mitt håll och, som det heter, leverera. 

Jag hejdar mig framför allt det där som jag redan läst spaltkilometrar om i tidningar och på nätet. De små bilderna på förfadern Axel Efraim Anderson. Minimänniskorna som gör buddhistiska handgester. Ingmar Bergman-hälsningarna Nothing. Hemmabyggda fioler. Ljud. Ljus. Svarta tavlor med text. Drum Dance. 

Jag närmar mig så kallad Virtual reality-teknik i verket To the Moon. Jag sitter en stund i ARK, som är något slags syndaflodskammare med ett moln och en sprucken eka och en discokula. Jag står en stund framför jättemannen i Harbeas Corpus och låter tiden rinna iväg. Jag lyssnar och tittar och läser och låter Laurie Anderson vara så mycket Laurie Anderson som Moderna Museets väggar och rum tillåter utan att spricka.


V: Olika fioler från Laurie Andersons karriär finns på display. H: Installationen Harbeas Corpus. Laurie Anderson på Moderna Museet Stockholm.

När jag gjort min runda genom Looking into a mirror sideways och kommer tillbaka ut i dagsljuset är jag både nöjd och missnöjd. Det var som jag trodde. Ett tomt sprakande av elektriska bilder och ljud och allsköns installationer och film och mer sprak och mer röst (jo, hon har en ljuvlig röst!) och väldigt mycket mer mörker.

  Mer finrum kan det knappast bli. Mer elektricitet kan knappast mjölkas ur samtidens elbrist. Svartare väggar har icke bestrukits./ Staffan Bengtsson om Laurie Anderson på Moderna Museet Stockholm


Vyer från installationen "ARK", Laurie Anderson på Moderna Museet Stockholm.

En i stort sett enig svensk kritikerkår har gått ned på knä och gjort vågen och farit ut i allehanda panegyriska excesser. Ikonen. Legenden. Pionjären. Laurie Anderson är precis allt. Måttsatserna har knappast varit de man använder för salt och kryddor. Laurie Anderssons konstnärskap tycks vara något av det största vi skådat, renässansmänniskan framträder pånyttfödd, konsten har återvänt till Moderna med full ackuratess.

Vanligtvis sansade kollegor som Bo Madestrand och Håkan Nilsson och Cecilia Blomberg förefaller, jo så låter det, smått berusade (i bakgrunden ekar O Superman) av sina intryck; Ulrika Stahre och Magnus Bons är med på Hypetåget men kanske inte lika oreserverat. Andres Lokko reste över till New York och fick audiens (jo, det kändes verkligen så när han tassade på tå inför ikonen och hennes assistent) och det blev väl knappast något scoop, om man säger. Den gode Lokko kämpade frenetiskt med att få ihop några användbara pratminus. Det blev, till sist, ett par.

Det gemensamma för utställningsrecensionerna har varit en ändlöst uppräknande av alla tekniker och mojänger och material som Laurie roat sig med i över femti år. High tech och hemmabyggen. Pionjärt!

Plus ett lika ändlöst NAMEDROPPANDE. Lou Reed. Kronos. Solewitt. Bergman. Glass. Fluxus. Eno. Warhol!...

Andersons kompisgäng vävs in i texterna om hennes konstnärsskap som för att fluffa upp föreställningen och få in lite syre i luften. Någonstans påminner cirkusen om hur det brukar skrivas om Patti Smith, en annan New York-ikon/legend/pionjär som höjs till skyarna så snart hon visar sig och river av den där Springsteenlåten som hon fick till skänks av Bruce. 

Håkan Nilsson påstår i gammal god tradition (när inget annat finns till buds) att LA gör det privata allmängiltigt men ingenstans i hans text går det att begripa vad hans påstående emanerar ur. Magnus Bons bländas inte lika mycket av snurrande discokulor och funderar lite grand över tomhet i budskapet, det hedrar honom. 

Looking into a mirror sideways är Laurie Andersons första Grand Tour i europeiska konsthallar. Mer finrum kan det knappast bli. Mer elektricitet kan knappast mjölkas ur samtidens elbrist. Svartare väggar har icke bestrukits.

Men det ekar tomt, tomt, tomt. Andersons behagliga stämma till trots saknas ett mänskligt tilltal bortom de tekniska piruetterna.

Allt tjat om Andersons genuina berättarkonst, vad tar det fasta på? Anekdotiska stories med human touch. Mänskliga öden som kommer in lite från alla möjliga håll. Ingmar Bergman-flirten (nu är vi i Sverige) är något sökt, med förlov sagt. 

För mig som vuxit upp med Andy Warhol och popkonst och följt de stora elefanternas föreställningar under firmamentet, ter sig Andersons spegelvärld aningen dagen efter, aningen reservbetonad och (faktiskt) studentikos. Blir jag också lite ledsen? I alla fall nedstämd.

Detalj: En gång gjorde John & Yoko en samling älskansvärda dubbelporträtt för att manifestera sin kärlek och det var vackert och innerligt och fullt av historia. Laurie Anderson upprepar tilltaget med sin bortgångne man, Lou Reed, i ett hörn på Moderna men inte ens den gesten lyckas riktigt nå ut och beröra, även om jag stod kvar en extra stund för att ge verket en andra och tredje chans.


Laurie Anderson och hennes dåvarande man Lou Reed.
Laurie Anderson på Moderna Museet Stockholm.

Det fastnar någonstans på halva vägen som mycket annat i denna jättelika Performance - för så är det nog bäst beskrivet, som en ändlös Performance där pusselbitarna avlöser varandra som skramlande vagnar i ett tåg på väg mot… Nowhere. Men många står kvar på perrongen och jublar. AI är ju jättefräckt. Och VR kan rädda världen.

     Tjo flöjt.

P.S.

Det goda med utställningen var att jag äntligen skaffade Henrik Berggrens Historien om New York och slukade från pärm till pärm på nolltid. Skaffa! Läs!! New Yorks historia upphör aldrig att fängsla. Och Berggren är en unik svensk berättare.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson >>

Klicka här om du vill läsa Argot Murelius artikel från sitt möte med Laurie Anderson inför utställningen. 

 

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 1

Konst man träffar på Jag är nog inte den ende som under pandemin mer än en gång hunnit reflektera kring närvaron av kon…

 29 september 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 2

Med FÄRGEN som vapen? Medan grå moln av krut och damm drar in från öster har Staffan Bengtsson botaniserat i aktuell k…

 27 oktober 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 3

INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtss…

 10 november 2022

Staffan Bengtsson

GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN

När blir en kropp ett väsen?      En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på…

 30 maj 2023

Staffan Bengtsson

Nästan där, nästan viktlösa. - Maria Friberg på Thi...

Nästan där, nästan viktlösa. I mer än 100 år har de mer eller mindre suttit i orubbat bo. I sal efter sal, uppbackade a…

 28 september 2023

Staffan Bengtsson

KARIN BROOS. Ett skymningsland, bortom ont och gott

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART …

 02 juni 2023

Staffan Bengtsson

ANN-SOFIE BACK - Från jaktmarkerna på Götgatan

Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår…

 09 februari 2023

Staffan Bengtsson

En runda i målarens trädgård - Recension av utställn...

Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten. De stora h…

 12 februari 2023

Staffan Bengtsson

Mycket svensk natur på Liljevalchs Vårsalong 2023

      Staffan Bengtsson, Konstguiden,  möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023    När jag vandrar runt bland…

 23 februari 2023

Staffan Bengtsson

JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Den här utställningen har jag verkligen sett fram emot. Att den överträffar mina största förväntningar gör ingenting mi…

 26 januari 2023

Staffan Bengtsson

HOT SET - Wolgers förgyllda ögonblick

Dan Wolgers nya utställning på Galleri Hedenius i Stockholm sätter Staffan Bengtsson tankar i rörelse. En konst bara det…

 22 februari 2023

Staffan Bengtsson

I höst regnar det män på Thielska Galleriet

Inför utställningen NÄSTAN DÄR/ALMOST THERE på Thielska Galleriet cyklade Konstguidens Staffan Bengtsson ut till museet…

 12 oktober 2023

Staffan Bengtsson

Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag

Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap. Staffan Bengtsso…

 05 februari 2024

Staffan Bengtsson

Liljevalchs dansar och ler?

Som alltid, höll jag på att säga, är det knökfullt både på golv och väggar när Liljevalchs slår upp portarna till Vårsa…

 11 februari 2024

Staffan Bengtsson

Lena Cronqvist - "Kanske ordnar det sig när jag komm...

I mars öppnar Konstakademien i Stockholm en stor inventering av Lena Cronqvists hela konstnärsskap. Från tidigt 1960-tal…

 03 april 2024

Staffan Bengtsson

Konsten att leva i ljuset

RECENSION:Visioner. Katarina Löfström, 25 maj - 20 oktober Thielska Galleriet Detta är en recension. Skribenten svarar f…

 22 april 2024

Staffan Bengtsson

Får det vara en DESKTOP BABE!?

RECENSION:Cut the cake,Arvida Byström, 4 april - 4 augustiDunkers Kulturhus Detta är en recension. Skribenten svarar för…

 24 maj 2024

Staffan Bengtsson

Dubuffets dröm - Rå konst på Millesgården

RECENSION:L' ART BRUTKonst som urkraft1 juni - 1 septemberMillesgården, Stockholm  Detta är en recension. Skribenten sva…

 19 juni 2024

Staffan Bengtsson