STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 2

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER:  2

Spara som favorit

 27 oktober 2022

Staffan Bengtssons Obsvervationer

Med FÄRGEN som vapen?

Medan grå moln av krut och damm drar in från öster har Staffan Bengtsson botaniserat i aktuell konst och påstår nu att framtiden tillhör FÄRGERNA.

Den som till äventyrs inte trodde att färg spelade någon större roll i vårt sett att uppleva Världen har på sistone fått byta fot ordentligt.

Med Rysslands militära övergrepp på Ukraina vars flagga har samma färger som den svenska har gult och blått över en natt tagit över vårt färgseende helt. Färg är plötsligt allt annat än färggrant. Ingen människa ser idag gult och blått utan att tänka på Ukrainas lidande. 

Blandar man färgtuber med gult och blått i maj 2022 får man inte som förr grönt utan rött. Rouge sang

När jag nyligen besökte Lissabon stötte jag gång på gång i staden på platser som solidariska själar bemålat med Ukrainas färger. Några gatstenar eller en hel husvägg. Inget liknande har jag sett här hemma. Vågar vi inte bekänna färg? Civilkurage, Adieu?

Staffan Bengtsson Ukraina

Färg är laddat på många sätt.

Arkitekterna, de som vandrar runt svartklädda som utbrända ljusvekar för att, som de brukar säga, inte ”störa” arkitekturen, behöver vi knappt nämna men jag kunde inte låta bli ändå. Obefläckad av mänskligt ska arkitekturen vara. Är de rädda för att synas?

Till vår lycka lever vi just nu inte enbart i krigets kalla skugga utan också i en tid där konstnärer på nytt börjat intressera sig för färg med nya ögon. De senaste veckorna har jag sett flera utställningar som bekräftar observationen.

Kanske började det med Johan Röing på Gallery Berg. Med sin såg och sina färger är Röing en Giacommeti i trä. På Torsten Renqvists tid skulle det vara omålat, rått. Röing lutar mer åt Bror Hjort men ändå inte. Kadmiumgult och Schweinfurtergrönt. Giftigt. Pigment i skåningens ateljé som suger åt sig blickarnas begär. Ja, dessa mänskliga figurer traskar runt på galleriet och pratar så rysligt trevligt och arty. Man kan bara älska Röings oslipade värld.

På Färgfabriken (!) möter jag en föregångare i skogen: Åke Pallarp. Hans färgbekännelser i kärnvirket lyser lika obesvärat som Röings. Gult och blått tar för sig, och rött kommer efter. Inte mjäkigt, inte politiskt korrekt, inte estetiskt undflyende. Färg som vill vara färg. Artfrämmande. Sticka oss i ögonen tills vi ser. Jo, ibland får det svida.

Från hälsoböckerna vet vi att bären och frukterna med starkast färg innehåller mest nyttigheter eller gifter. Är det så med måleriet också? Andy älskade färg. Pollock jobbade med en emaljfärg som skrek högt. Bacon körde kyrkans violetta tills påvarna bleknade. Med Yves Kleins International Klein Blue kulminerade på något vis färgen som bärande konstelement. Så till den grad att nuförtiden kan väl vad som helst säljas i den där blå färgen?

Den stora retrospektiva Pallarputställningen pågår hela sommaren och kommer säkert göra många upprymda. Själv skulle jag önskat en ännu modigare gestaltning, bortom det privata. Men Pallarps familj har gärna ett finger med i allt som händer och sådant ger inte alltid rikligast skördar.

Sa jag att färgerna är skarpladdade? Jo, i skrivande stund läser jag om hur ryssarna målar om allt som varit gult och blått, villastaket som hela husfasader. Det är skillnad på furstar och furstar. Gustav III var den som skickade färgpigment till Dalarna för att fattiga bondfolket skulle få affärsmässiga fördelar och komma på fötter när tiderna var som skralast. Fursten i Moskva gör tvärtom. Förbjuder gult och blått pigment. Pallarp roterar i sin kista.

Ja, medan gula och blå vindar blåser över världen hamnar jag på Galleri Magnus Karlsson framför Petra Lindholms collagemåleri. Lindholm har aldrig målat men hennes textila lager-på-lager-teknik andas helt genom färgerna. En sex meter lång sak blir som ett landskap av viktlös färg att sväva runt i. Det finns ett landskap att landa i men färgen blir som aldrig tillräckligt fysisk, svävandet bara pågår och det är ingen lätt konst. Ett stråk av Hilma syresätter.

Sista helgen i april flyttade Market Art Fair in på Liljevalchs och där fastnade jag för färgen hos Ragna Bley, född i Uppsala men lever och arbetar i Oslo. När hon för ett par år sedan ställde ut på Malmö Konsthall ombads hon att beskriva sin konst med tre ord. Färg, duk, vatten, svarade hon. Sakligt. Bley säger att hon lägger ned lika mycket tid på att blanda färgen som att måla med den. Målningen som nu OSL Contemporary visade lyste med all den livskraft som koloristiskt måleri bjudit på sedan, låt säga, akvarellpionjären Emil Noldes dagar. Den som har lyckan att passera Oslo i sommar kan se stor utställning av Ragna Bley på fina Kunstnernes Hus.

Då är vi redan ute i Naturen och låter oss – mot en grym svartvit fond Made by Russia - omslutas av botanikens färgexplosioner igen – som vi längtat, och som vi trivs när rymden av Konst och Liv tycks blomstra i samma vildvuxna trädgård.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 1

Konst man träffar på Jag är nog inte den ende som under pandemin mer än en gång hunnit reflektera kring närvaron av kon…

 29 september 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 3

INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtss…

 10 november 2022

Staffan Bengtsson

GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN

När blir en kropp ett väsen?      En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på…

 30 maj 2023

Staffan Bengtsson

Nästan där, nästan viktlösa. - Maria Friberg på Thi...

Nästan där, nästan viktlösa. I mer än 100 år har de mer eller mindre suttit i orubbat bo. I sal efter sal, uppbackade a…

 28 september 2023

Staffan Bengtsson

KARIN BROOS. Ett skymningsland, bortom ont och gott

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART …

 02 juni 2023

Staffan Bengtsson

ANN-SOFIE BACK - Från jaktmarkerna på Götgatan

Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår…

 09 februari 2023

Staffan Bengtsson

En runda i målarens trädgård - Recension av utställn...

Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten. De stora h…

 12 februari 2023

Staffan Bengtsson

Laurie THE HYPE Anderson – men hur bra är det?

Nej, jag har aldrig tillhört Laurie Andersons trogna skara av groupies. Det är lika bra att bekänna. Men när amerikansk…

 19 april 2023

Staffan Bengtsson

Mycket svensk natur på Liljevalchs Vårsalong 2023

      Staffan Bengtsson, Konstguiden,  möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023    När jag vandrar runt bland…

 23 februari 2023

Staffan Bengtsson

JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Den här utställningen har jag verkligen sett fram emot. Att den överträffar mina största förväntningar gör ingenting mi…

 26 januari 2023

Staffan Bengtsson

HOT SET - Wolgers förgyllda ögonblick

Dan Wolgers nya utställning på Galleri Hedenius i Stockholm sätter Staffan Bengtsson tankar i rörelse. En konst bara det…

 22 februari 2023

Staffan Bengtsson

I höst regnar det män på Thielska Galleriet

Inför utställningen NÄSTAN DÄR/ALMOST THERE på Thielska Galleriet cyklade Konstguidens Staffan Bengtsson ut till museet…

 12 oktober 2023

Staffan Bengtsson

Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag

Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap. Staffan Bengtsso…

 05 februari 2024

Staffan Bengtsson

Liljevalchs dansar och ler?

Som alltid, höll jag på att säga, är det knökfullt både på golv och väggar när Liljevalchs slår upp portarna till Vårsa…

 11 februari 2024

Staffan Bengtsson

Lena Cronqvist - "Kanske ordnar det sig när jag komm...

I mars öppnar Konstakademien i Stockholm en stor inventering av Lena Cronqvists hela konstnärsskap. Från tidigt 1960-tal…

 03 april 2024

Staffan Bengtsson

Konsten att leva i ljuset

RECENSION:Visioner. Katarina Löfström, 25 maj - 20 oktober Thielska Galleriet Detta är en recension. Skribenten svarar f…

 22 april 2024

Staffan Bengtsson

Får det vara en DESKTOP BABE!?

RECENSION:Cut the cake,Arvida Byström, 4 april - 4 augustiDunkers Kulturhus Detta är en recension. Skribenten svarar för…

 24 maj 2024

Staffan Bengtsson

Dubuffets dröm - Rå konst på Millesgården

RECENSION:L' ART BRUTKonst som urkraft1 juni - 1 septemberMillesgården, Stockholm  Detta är en recension. Skribenten sva…

 19 juni 2024

Staffan Bengtsson