INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA
Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtsson, som gjorde den omtalade utställningen IKEA PÅ LILJEVALCHS 2011 och vars vindsförråd lär vara ett veritabelt IKEA-museum, har besökt senaste varuhuset som går åt motsatt håll.
Av Staffan Bengtsson
Första gången jag besökte ett IKEA-varuhus skulle jag precis fylla tretton och få tonårsrum som mamma lovat att jag själv skulle få möblera bara jag valde IKEA som precis öppnat i Arlöv mellan Lund, där vi bodde, och Malmö. Mamma älskade allt som var nytt och IKEA tror jag aldrig hon slutade älska.
Jag minns hur vi den där höstkvällen vandrade runt i det oändliga varuhuset och hur overkligt det kändes att jag kunde få precis allt jag pekade på, bara det gick in i pappas Volvo.
Istället för vanliga butiker, som skrämde livet ur barn som ville provsitta och klämma på sakerna, så var det fritt fram att testa allt innan man bestämde sig. För en tolvåring på väg att bli tretton och nästan vuxen var det en dröm, lite som när Alice ramlade ned i det där kaninhålet till Underlandet. Jag valde safarifåtöljer (tack Bengt Ruda) och hylla i spånplatta och bord på hjultrissor och pappa fick in allt i bilen och jag hukade under de platta paketen i baksätet.
Bild: FEJK NEWS... En stor del av citybutiken är växthus, äkta och konstgjort.
Storleken.
IKEA större än allt annat, nästan overkligt, ingen bortre gräns.
När jag funderat på mina besök på IKEA genom åren och försöker knäcka koden så kommer jag aldrig förbi storleken. Mängden som gör det. Hundra soffor, tusen stolar, en miljon kuddar. IKEA tar liksom aldrig slut.
Med detta i skallen cyklar jag iväg till nyöppnade IKEA-filialen på Hamngatan i Stockholm. Det har varit mycket prat om varuhuset som ”kommer till City” och bara mäter 8000 kvm. IKEA i Kungens kurva är på 60 000 kvadratmeter. En fotbollsplan versus ett landskap.
-Hej. Den unge mannen som hälsar en välkommen i entrén (liten som till en Pressbyrå) heter enligt skylten på hans gula skjorta Mikael och titulerar sig själv HOVMÄSTARE. Jag hälsar tillbaka och fortsätter runt på de tre planen där det står personal (Co-workers) precis överallt och hälsar och Ebba och Karoline och allt vad det heter enligt sina skyltar undrar vänligt om de kan hjälpa mig.
Storleken alltså. Vad händer när jätten framför ens ögon blir dvärg? Saknar man jätten? Börjar man gilla dvärgen och få en ny kompis?
Den svindel som drabbade tolvåringen i Arlöv 1967 uteblir såklart. IKEA i Gallerian är naturligtvis trångt och fjuttigt för den som är van vid det overkliga Underlandet. Surrealismen har blivit realism, såhär, precis såhär, ser Verkligheten ut 2022. Personlig service tillbaka och inte mer än ögat kan greppa. Men funkar det?
Vi har andra förväntningar på industrin idag än vi hade på 1960-talet när människans expansionslusta knappast gick att stoppa. Droger och månlandningar höll på att bli vardagsmat. BIG betydde BEAUTIFUL.Så ser livet inte längre ut på den här flugskiten i rymden som vi kallar Jorden och som gör sitt bästa för att utplåna allt liv inom snar framtid.
Bild: IKEA blev 30 juni hyresgäster på Hamngatan i Stockholm. Bara 500 meter bort från Kungsgatan där de öppnade sin första butik på 1950-talet.
DOWNSEIZING är nyckelglosa.
I somras gjorde IKEA om H55-ikonen till H22-verkstad för morgondagens boende i Helsingborg. DO MORE, sa man och där i Skåne blåste förändringens vindar från sundet, inklusive samarbetet med Marimekko och andra. Rumsrent. Skulle man kunna säga med en vänlig blinkning.
När mamma och pappa och jag åkte hem i Volvon från Arlöv med mitt tonårsrum i kartonger pratade vi annat språk. Det fanns liksom bara uppsida, inga biverkningar med glädjekalkylerna. Mamma hade förvisso sin burk med Librium i handväskan men pappa bolmade cigg som om ingenting var farligt med levandet.
All den ljusa optimism jag burit med mig genom åren har ömsat skinn. På Hamngatan lägger jag förväntningar om svindel och handlöst fall åt sidan och rätar in mig i ledet. Less is more, på allvar. Måtte allt bli mindre. Prylarna och smärtan och politikernas prat om billigare diesel. Folk klagar på att läskflaskorna och mjölpåsarna blivit mindre. Samma pris med mindre innehåll. Låt oss acceptera den bittra observationen. För bara något år sedan gick ju allt i motsatt riktning. Jättepaket av allt på ICA.
Jag tackar Hovmästarn och checkar ut. Mindre omtumlad, mer underordnad. Den lilla filialen får godkänt på de flesta punkter men att döpa om gamla FYNDHÖRNAN till CIRKULÄRBUTIKEN låter Orwell lång väg. Och jag minns när jag vandrade runt med Ingvar Kamprad på varuhuset i Älmhult och hur han gång på gång uppmanade sina formgivare (såg snurriga ut) att göra sofforna och fåtöljerna de nyss visat prototyper på mindre. Mindre!
Jo, det finns ett slut på sagan. Vill vi ha det?
-----------------------------------------------------------------------------------
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson
