Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår rätt, i huvudsak är delaktig i ”inredandet” av hennes visningar i rummet.
På Gallery Steinsland Berliner, ett stenkast från Sofia kyrka, har konst- och modeikonen Back släppt loss ett mindre parti objekt i fuskpäls och läder. Kollektionen visades första gången för knappt ett år sedan och tar oss tillbaka till det som vi alltid förknippat med Back: kön, klichéer, och en visuellt lagom ”smaklös” estetik.
Det vita utställningsrummet med påpälsade sittmöbler, bordslampor i peruk och hela ”björnskinn” på väggarna har blivit ett slags compakt living för den urbana kvinnans troféer. Inga bössor. Inga älghorn. Men på en piedestal ett nästan urdrucket vinglas och en väldigt nedfläckad duk - om man så vill den enda länken till det manliga jaktlagets utdöende värld långt bort i skogen. Eller, troligare, en hälsning till den egna konstvärldens vernissager?
"Erotiskt? Alltid erotiskt när kropp och päls kommer på tal. Men den här gången får Venus in furs ligga okommenterad." / Staffan Bengtsson
Bild: Ann-Sofie Back, Galge.
Ann-Sofie Backs jaktmarker är hur som helst snarare Götgatans än Jämtlandsskogens.
Tilltaget har fått inte bara något uppsluppet roligt över sig, det är också en kittlande erinran om konstens alltid förföriska yta.
Konsten svettas alltid med krav på budskap och innehåll utöver och bortom det stackars konstverkets egen räckvidd. Att värna ytans rätt till sin ”ytlighet” är också en konst, kanske en av de svårare till och med. Jag menar inte att Backs identitetslek på GSB är tom på innehåll bara att objektens flirtiga glans och lockande taktlitet förslår gott av egen kraft - ungefär som en gång Merit Oppenheims surrealistiska objektfetischism.
Objekten (lampan Scalp, fuskpälsen Trophy etc) befinner sig någonstans mellan den egna kroppen och rummet. Precis som gubbarnas klassiska jakttroféer. Men det är mindre av blodig jakt i luften, duken med rödvinsfläckar är det blodigaste vi möter.
Bild: Ann-Sofie Back, Lampan Scalp.
Som modeskapare har Back en lång rad av framgångar bakom sig, och hon har många gånger prisats för sitt egensinniga klädspråk. När hon tog examen på Beckmans 2001 startade hon egna märket Back. Hon har senare varit chefsdesigner för modeföretag inom massproduktion. Så självklart pratar pälsarna på väggen här och perukerna som leker lampskärm också mode, utseende, och i förlängningen identitet. Är hon en våt dröm för genusforskarna? Sannolikt.
Erotiskt? Alltid erotiskt när kropp och päls kommer på tal. Men den här gången får Venus in furs ligga okommenterad.
Favorit? I ett av galleriets fönster hänger två fluffigt pälsklädda galgar, en röd, en gråaktig. Man vill inte bara hålla i dem, man vill ta hem dem, som väldigt följsamma husdjur. Ett konstverk som gör en godare som människa, mindre överlägsen som art.
Utställningen pågår februari ut på Gallery Steinsland Berliner i Stockholm.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson