RECENSION:
Carl Fredrik Hill & Fanny Churberg
– mot ett nytt landskap
19 april- 15 september
Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm
Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Carl Fredrik Hill, Trädet och flodkröken III, 1877. Foto: Åmells Konsthandel
Det är sommar i Stockholm och människor söker sig till skuggan med sina vattenflaskor och mobiltelefoner. Vad gör vi nu?
Mitt råd, av flera skäl: ta er till Sven Harrys guldglänsande tempel i Vasaparken (där inne råder också behaglig temperatur) och njut av en oförglömlig stund tillsammans med Carl Fredrik Hills fullständigt fantastiska måleri.
Många har ”upptäckt” Hill. Bland konstnärskollegor har sådana som Torsten Andersson, Donald Baechler, Ola Billgren och Per Kirkeby givit sig i fräcka samspråk med honom. På senare tid Karin Mamma Andersson och Tal R. Regelbundet publiceras böcker om hans måleri och tecknande, senast Maria Halls lilla detektivarbete Jag följer dina spår.
” Hills måleri befinner sig i en aldrig avstannande rörelse. Det pågår och pågår och jag gissar att det är det som gör att vi kallar det samtida. Det blir aldrig ”tavla”. Samma vind som vibrerar i hans tusentals teckningar blåser genom hans måleri. Det är på många sätt ofattbart.
Hills första utställning anordnades 1911 i Lund med syster Heddas hjälp och först 1933, två decennier efter hans död, ställdes han ut i något slags helhet på Konstakademien i Stockholm. Oräkneliga museer har följt därefter, men den som hävdar att man kan få nog av Hill har gravt missförstått konstens existens.
Världen blir aningen bättre varje gång en Hill-utställning ser dagens ljus, därför (re-)kommenderar jag er till Vasaparken före den 15 september då målningarna och teckningarna på Sven-Harrys plockas ned.
Utställningen har arrangerats som en pardans mellan Hill och hans samtida Fanny Churberg, född i Vasa, Finland. De båda vistades i Paris och i det franska landskapet under samma period i mitten av 1870-talet och räknas båda som förnyare av landskapsmåleriet (staffli under bar himmel) och nu har de alltså totats ihop av gästcuratorerna Barbro Schauman och Pedro Westerdahl.
Fanny Churberg, Månen går upp över dimbanken, 1880. Karl Hedmans samling, Österbottens museum, Vasa. Foto: Österbottens museums arkiv, Erkki Salminen
Som dans betraktat snubblas det en del på dansgolvet även om beröringsytor visst finns och besökaren då och då finner anledning att glädjas åt curatorernas, vad säger man, koppleri.
Churberg är inget namn för allmänheten, knappt ens för den konstintresserade. Refuserad som Hill från Salongen i Paris, bortvald av sin tids experter och först sent tillvaratagen av kvinnomålarnas beskyddare Gösta Stenman (ni vet, Helene Schjerfbecks upptäckare/gallerist) – men att se hennes målningar hänga sida vid sida med Car Fredrik Hills verk är inte det som gör besöket på Sven-Harrys minnesvärt. Där Hill är en del av naturen, förblir Churberg en avbildare; där Hills träd alltid skakar nervigt, rör sig Churbergs grenverk knappt ur fläcken.
Så vi uppehåller oss kring skåningen, Lundakillen som bröt med Akademien och for, som Strindberg, söderut där livsluften var lättare att andas. Det kan räcka med att stå en längre stund framför en målning som Sankmark, målad det produktiva året 1876 i Champagne, eller den lilla Nocturne (månen som en Treo som långsamt löses upp i ett glas med persikoskymning) från året därpå, för att besöket på Sven-Harrys ska ha burit frukt.
Hills måleri befinner sig i en aldrig avstannande rörelse. Det pågår och pågår och jag gissar att det är det som gör att vi kallar det samtida. Det blir aldrig ”tavla”. Samma vind som vibrerar i hans tusentals teckningar blåser genom hans måleri. Det är på många sätt ofattbart.
Carl Fredrik Hill, Nocturne.
Per Kirkeby skriver om Hills insjuknande och flytt tillbaka hem till Sverige från Frankrike:
" Den (färgen) rymmer och gör sig till en massa i sig själv som förnekar linjen och blir till sin egen namnlösa existens. Här hjälper ingen färgtubsetikett. Bara kära gamla mor. Hem till Lund. Systrar, moderliga kvinnor. Dra pappan vid näsan. Genom att inte inta sin plats."
Väl tillbaka i Skåne slutade han måla och ägnade sig uteslutande åt sina pennor och kolbitar och kritor, även exempel på detta finns med i utställningen. Tecknade inte Churberg? Hade varit roligt att se i så fall. Och kunnat berika hennes bidrag.
Hill är mitt i allt också opoetiskt saklig. En målning som föreställer ett månsken med uppskjutande tall får titeln Målning med uppskjutande tall. En lustig (jo, man får säga så!) sak som en jordkällare med figur kallas Jordkällare med figur. Sådant bidrar förstås till att han i alla tider kallats modern. Kirkeby påstår till och med att Carl Fredrik Hill kan vara den förste popkonstnären när han tecknade av tidningssidor rakt upp och ned och så noga han kunde.
Fanny Churberg, Skogsinteriör, 1876.
Har jag nu betraktat Churberg orättvist? Att hon icke lät sig nöjas med grönområden i Paris utan gav sig ut i omgivningarna med sitt staffli och målarskrin på eget bevåg var förstås i sig ett estetiskt statement som förtjänar cred. På så sätt bröt hon ny mark. Hennes målning Skogsinteriör (1876) är hennes absoluta höjdpunkt på utställningen. En saftig pastos sak med mossklädda stenbumlingar och i dunklet en solitär gul näckros som väcker ömhetskänslor.
Även Månen går upp över dimbanken (1880) försvarar sin plats som impressionistisk övning. Där kommer hennes lätta penseldrag till sin rätt. Fina undantag, mindre ”duktiga”.
Den nästan 300-sidiga katalogen, någon av texterna är direkt gymnasial, övriga smått slentrianmässiga, kunde ägnats större ambition – finns ju ovanligt många kunniga och begåvade pennor när det kommer till Hill. Den som roat sig med att kasta om bilderna i kreativt övermod borde någon dra i örat!
När ni avslutat rundan i de tre våningsplanen, missa inte att ta er upp på Sven-Harrys tak och se ”skulpturparken” där. Inte mycket skugga i hettan men gudabenådad utsikt och fina verk av bland andra Lena Cronqvist och paret Ulla och Gustav Kraitz.
Sven-Harrys Konstmuseums guldfasad och dess mindre kända takterrass. Väl värd ett besök i sommar.
Carl Fredrik Hill & Fanny Churberg
– mot ett nytt landskap
19 april- 15 september
Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs mer av Staffan Bengtsson:
"Recension: Får det vara en DESKTOP BABE? Arvida Byström på Dunkers Kulturhus" >>
"Recension: Dubuffets dröm - Rå konst på Millesgården" >>
"Konsten att leva i ljuset. Katarina Löfström på Thielska Galleriet" >>
"Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag" >>
"Recension: Vårsalongen 2024 - Liljevalchs dansar och ler? ">>
"Kanske ordnar det sig när jag kommer till Koster. Intervju med Lena Cronqvist"
