Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap.
Staffan Bengtsson har sett hennes stora utställning på Artipelag och får starka återkopplingar till en annan föregångare, Francis Bacon.
Berlinde De Bruyckere, It almost seemed a lilly, 2021-2023.
Det är en påtaglig upplevelse av liv och död att se Berlinde De Bruyckeres nyöppnade utställning No Life Lost på Artipelag. Flamländskans skulpturer, glest utplacerade i de spatiösa vitmålade salarna, för tankarna till både kyrkorum och obduktionssalar; kött och ande lika naket, som två sidor av samma mynt.
Artipelags utställning är De Bruyckeres första i Sverige, men sedan 2019 finns ett inköpt verk av henne att beskåda i konsthallens skogsparti. Berlinde De Bruyckeres konstnärliga rötter hämtar näring inte minst ur det flamländska renässansmåleriet. Jesus korsfästelse förekommer i skiftande tolkningar. Tanken på andens återuppståndelse och köttets okränkbarhet är sådant som gång på gång återkommer i hennes verk.
På Artipelags utställning är hästen ett av de mest förekommande motiven. De första hästskulpturerna kom till när De Bruyckeres för tjugofem år sedan fick en beställning från Flanders Fields Museum när de ville uppmärksamma offren från första världskriget. Lost 1 är en hästkropp, i skala 1:1, som hänger på stålpiedestal. Lost V är ett liggande föl på marmorbänk. Dessa djurkroppar har fått behålla sina till synes oskadade skinn, men på andra håll möts vi av frilagt kött och inälvor, skapade av rosafärgat vax. Men det är samma ömhet och samma saklighet. No Life Lost!
Även om Belinde De Bruyckere själv avvisar kopplingen, så har jag svårt att helt negligera det faktum att hennes pappa arbetade som slaktare och att hon, när hon växte upp i Gent på 1960-talet, dagligen bevittnade karlar som bar hela och halva djurkroppar, in och ut mellan slakthuset och transportbilarna.
”Berlinde De Bruyckeres utställning på Artipelag är in i minsta skrymsle också en knivskarp estetisk
upplevelse. Rått, äckligt, smärtsamt – men också otroligt vackert på ett torrt vis./ Staffan Bengtsson
Jag kommer att tänka på en annan konstnär, som också var besatt av kropparnas gestik och brutalitet: Francis Bacon. Hans genombrottsverk, Three Studies for Figures of a Crusifixion (1945), skildrar till exempel Jesus korsfästelse, med en blick för liv och död lika sekulärt oförblommerat, som den blick jag möter hos De Bruyckere. Bacons metod, som uppmärksammades först på djupet efter hans bortgång, var i viss utsträckning densamma som De Bruycjkeres, dvs de använder sig båda gärna av fotografier och äldre konst som utgångspunkt; för Bacon blev slakten på människor och djur under andra världskriget vad första världskriget blev för de Bruyckeres. Ja, gång på gång dyker engelsmannen upp i mitt huvud när jag vandrar runt genom Artipelags salar.
Bacon både arbetade och målade bland kadaver och styckade djur ett tag. Han växte upp med en pappa som tränade tävlingshästar. Självklart återkommer Bacon gång på gång när jag vandrar runt genom Artipelags kliniskt rena rum, som blivit något av jättelika vitriner åt flamländskans verk. Jag har svårt att slita mig från akvarellerna, som serien Parasiet (1996), och de ansiktslösa No Future (1995). Här finns ingen nåd, ingen återuppståndelse inom synhåll. Här har blod och vatten och aska bildat pölar av det som återstår när allt är slut.
Francis Bacon fick en gång frågan om sin relation till Edvard Munch. Mycket hade de gemensamt, svarade han, men det fanns också en avgörande skillnad: Munch var i motsats till honom själv fullständigt ointresserad av det estetiska, sa Bacon.
Berlinde De Bruyckeres utställning på Artipelag är in i minsta skrymsle också en knivskarp estetisk upplevelse. Rått, äckligt, smärtsamt – men också otroligt vackert, på ett torrt vis.
I en tid när vi dagligen matas med massmedias bilder från krigens och slagfältens brutalitet, ger utställningen på Artipelag ett välbehövligt perspektiv på livets och dödens innersta natur.
Åk ut till Hålludden och se!
BERLINDE DE BRUYCKERE
NO LIFE LOST
ARTIPELAG, STOCKHOLM
3 FEBRUARI -26 MAJ
Berlinde de Bruyckere, Lost V, 2021-2022. Foto Jean-Baptiste Béranger
Francis Bacon, Three Studies for Figures at the Base of a Crucifixion, 1945
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Läs mer av Staffan Bengtsson:
I höst regnar det män på Thielska Galleriet>>
